Kalorier. Trots att han äter så mycket det bara går ökar Björn inte i vikt. Foto: Lars Eriksson.
Han är kocken som inte kan gå upp i vikt. Perfekt, menar nog många. Men livet har inte varit så lätt för Björn Högdal eftersom han ständigt är trött av undernäring.
– Jag äter mycket, men ändå är det inte tillräckligt, säger Björn.
Redan som barn hade han problem med vikten. Han var både smal och svag i jämförelse med sina jämnåriga kamrater. Men sjukvården ignorerade hans mammas oro och sa att allt var bra.
– Jag spelade fotboll fram till jag var 22 år.
Men kroppen sa till slut ifrån. Skadorna började komma och han blev tvingad att ge upp en av sina stora passioner i livet.
– Jag kunde få sprickor i benet av en tackling, det gick inte längre.
Björn är utbildad kock och servitör. Under stora delar av sitt yrkesliv har han jobbat på kryssningsfartyg och på flera turistorter i Sverige. Trots sin sjukdom har Björn alltid jobbat hårt och stressat mycket.
– Jag har slitit ont. När jag jobbade på kryssningsfartyget Silja Symphony blev jag så sjuk att det började rinna blod från ögonen och näsan.
Att det var något som var ordentligt fel uppmärksammades även av hans sambos föräldrar när de var på en gemensam semesterresa.
– Vi hade all inclusive och jag åt hela tiden. Jag åt mycket mer än alla andra som var med på resan, men när jag kom hem hade jag gått ner fem kilo.
Efter resan uppsökte han sjukvården för att få svar på gåtan varför hans kropp ständigt krävde mer och mer energi. Det blev ett år med ett flertal sjukhusdygn och en massa provtagning.
– Det var jättejobbigt.
Men än en gång fick han det nedslående svaret att de inte kunde hitta något fel på honom. Problemen fortsatte. Björn var trött på dagarna, men kunde inte sova på nätterna.
– Jag var svag och hade ont i hela kroppen.
För tre år sedan havererade kroppen helt.
– Det var så illa att jag inte tog mig upp ur badkaret. Jag höll på att drunkna.
När han kom in till lasarettet vägde han 46 kilo, inte mycket för en man som är 178 centimeter lång.
– Det var så illa att jag var tvingad att sitta i rullstol i en och en halv vecka.
Björn överlevde krisen, men orkade inte längre jobba. Här kunde hans yrkesliv ha tagit slut, men tack vare en engagerad handläggare på Arbetsförmedlingen har han nu tagit första stegen tillbaka till arbetslivet.
– Hon tog hänsyn till min sjukdom och försökte hitta något som jag klarade av. Målet var att jag skulle orka både jobba och ha ett normalt familjeliv.
Björn blev inskriven i stödprogrammet introduktion till arbete, vilket är en verksamhet som drivs av företaget Iris. Målsättningen är att deltagarna ska komma närmare ett arbete eller utbildning, berättar Håkan Marklund, arbetskonsulent på Iris.
– Vi jobbar på uppdrag av Arbetsförmedlingen och hjälper bland annat individer som bedöms vara långt ifrån arbetsmarknaden, berättar Håkan.
Iris finns på 70 orter i Sverige och har elva anställda i Skellefteå. Trots att många av deltagarna i introduktion till arbete är långt ifrån en anställning när de kommer in i programmet, så lyckades de under 2015 få ut 30 procent av deltagarna i arbete.
– Vem som helst kan behöva hjälp någon gång i livet. Vi hade en 59-årig kille inskriven hos oss som hade halkat på gräsmattan och slagit sönder axeln. Han kunde inte längre jobba som bilmekaniker, men nu har vi hjälpt honom att få ett jobb som taxichaufför. Sådana gånger känns det som att jag har världens bästa jobb, säger Håkan med ett leende.
Nu har Björn också hittat ett arbete där han kan fungera. För närvarande jobbar han 75 procent på Golf- och Skytteakademin i Skellefteå. Mats Degerman som äger och driver företaget kände ingen tvekan när han fick förfrågan om att ta emot Björn. En välkommen hjälp till en småföretagare som drog runt verksamheten helt själv.
– Jag har både knä- och höftprotes, så jag vet hur det är att inte klara av allt. Eftersom jag behövde hjälp i köket och med datorerna så var Björn klockren, säger Mats.
Jobbet hos Mats har anpassats efter vad Björn klarar av.
– Tidigare i livet har jag kunnat hantera mycket stress, men nu klarar jag bara av positiv stress, säger Björn.
Trots att han inte fått några svar på varför han inte går upp i vikt så menar Björn att han nu måste försöka leva med sin kropp. I dag väger han 55 kilo och har tagit flera steg mot ett aktivare liv.
– En dietist har kommit fram till att jag behöver ungefär 4 000 kalorier om dagen för att inte tappa vikt, men det klarar jag inte. Jag mår illa om jag äter så mycket.
Björn uppskattar att han får i sig mellan 2 500 och 3 000 kalorier om dagen, vilket motsvarar vad en normalviktig man i hans ålder äter.
– Nu mår jag så mycket bättre och känner hopp inför framtiden. Jag måste kämpa på, både för min egen och för min familjs skull.
När jag jobbade på kryssningsfartyget Silja Symphony blev jag så sjuk att det började rinna blod från både ögonen och näsan.
Undernärd. Den 178 centimeter långe Björn Högdal, 32 år, vägde som minst 46 kilo. I dag väger han 55 kilo och mår betydligt bättre. Foto: Lars Eriksson.