Stallportarna står öppna hemma på gården hos paret Rolf Hedquist och Ylva Hedquist Hedlund. I stallgången står hästarna selade i väntan på dagens stora ögonblick. Om en stund ska 120 meter tömmar koppla dem samman i en historisk färd över det kulliga landskapet i den lilla byn Villvattnet.
– De fem hästarna är alla olika raser. I täten på ledet går Grand Baltazar. Han är flerfaldig världsmästare i kördisciplinen fyrspann inomhus. Han har ett driv som är nödvändigt i denna typ av körning och han är tryggheten själv, säger Rolf.
Ljuset från stallfönstret faller vackert in mot sadelkammaren där Rolf sitter i sin antika träfåtölj och knaprar på en havrekaka. Han ser lugn ut och snart ska hästarna ställas upp på led för att göras i ordning inför körningen.
– Fyra av hästarna har körts på detta sätt tidigare. Ny i ledet är Eva Alerbys häst Leo. Vi får se hur han finner sig i ledet, säger Rolf och tillägger skämtsamt.
– Engelsmännen brukar säga att om man tröttnar på livet så ska man köra tandem. Då har man två hästar. Vi ska köra fem. Det är alltså med livet som insats.
Det gemensamma hästintresset har både Rolf och Ylva haft med sig sedan ungdomsåren. Rolf är utbildad vid arméns rid- och körskola i Strömsholm. Därefter arbetade han som kavalleriofficer på K4 i Umeå. Några år därpå återgick han till att studera och det ledde till 36 års arbete som professor i nordiska språk vid Umeå universitet.
– Vi bodde i Umeå till 2002 då vi flyttade till Villvattnet. Här har vi lugn och ro och jag kan numera kalla mig professor emeritus, säger Rolf och förklarar att titeln härrör från latinets emeritus som betyder den som tjänat ut, eller med andra ord, pensionär.
Rolf berättar att han kallar den här typen av körning med häst för quintem.
– Att köra fyra hästar på rad kallas quadrem. Eftersom quin betyder fem på latin så gav jag körningen det namnet, förklarar han. Under tiden som hästarna görs i ordning berättar Rolf om hur viktigt det är med säkerheten kring körningen.
– Det är oerhört viktigt att hästarna har förtroende för kusken. De ska vara rakriktade och välkörda. De måste acceptera sin plats i ledet och får inte gå på så att de trampar hästen framför. Dessutom är det en fördel om kusken är fingerfärdig. Det är totalt 120 meter töm att hålla reda på och alla hästarna körs individuellt, säger Rolf och hoppar upp på kuskbocken.
På kommando travar hästarna iväg. Som otaktiska trumvirvlar hörs ett klapprande då hovarna möter den torra grusvägen. Dammet virvlar upp i ett moln bakom det 22 meter långa hästekipaget. Vid dressyrbanan svänger de in och gör olika körövningar. I vagnen sitter förutom Rolf även medhjälparna Eva Alerby och Valborg Hedlund som är beredda att hjälpa till ifall något skulle hända.
– Hästarna går rakt i ledet och har bra tempo. Det ser så fint ut och Leo sköter sig riktigt snyggt, säger Ylva som står vid dressyrbanan.
Hon följer ekipaget med blicken och ser både glad och stolt ut då hon säger.
– Det här är en dröm som Rolf har haft väldigt länge. Nu har han fått som han vill, säger hon och nickar glatt mot professorn då han passerar med sitt ekipage.
Vi ska köra fem. Det är alltså med livet som insats.