Kärlek. ”Vi respekterar varandra och jag respekterar även hans familj och hans kompisar”, säger Farida Jonsson. Foto: Lars Eriksson.
Farida och Stefan Jonsson såg inte skillnaderna utan likheterna. De trotsade fördomarna och bröt alla kulturella gränser. Paret förenades i ett äktenskap. Ett äktenskap som både krävde mod och ett öppet sinne.
– Jag är lycklig över att det var just Stefan jag blev kär i. Han är perfekt, säger hon och klappar Stefan varsamt på armen.
Farida är troende muslim och följer de kulturella och religiösa traditionerna. Men hon är också följsam och anpassar sig till Stefans högtider och traditioner. På samma sätt resonerar Stefan. Utan deras anpassningsförmåga till varandra skulle förhållandet vara dödsdömt.
– Jag är inte så extremistisk och använder inte slöja. Min övertygelse är att vi tror på samma Gud, men vi kallar honom för olika saker. Det finns bara en Gud, säger Farida.
Stefans håller med om att det bara finns en Gud, men gudsbilden skiljer dem åt. För honom är Gud och Jesus samma sak, men enligt Faridas tro är Jesus en profet.
– Vi har båda en gudstro, även om den skiljer sig åt. Men jag försöker tänka att Gud är större än våra begränsningar, förklarar han.
När Farida och hennes barn firar ramadan deltar även Stefan på de sena måltiderna, men han fastar inte under dagen.
– Det skulle kännas konstigt om jag inte var delaktig tillsammans med den övriga familjen, säger han.
Tillsammans har de besökt både kyrkan och moskén. Det har känts helt naturligt för dem båda. Om det är så att Stefan inte varit i sin kyrka på några veckor reagerar Farida.
– ”Nu måste du gå till kyrkan Stefan” säger hon till mig, förklarar han glatt.
2013 var året när deras vägar korsades. Farida började som volontär i Pingstkyrkans second hand-butik och där jobbade redan Stefan. Eftersom Farida bara pratade engelska klev Stefan in och tolkade åt henne.
– Han var snäll och hjälpsam så vi blev snabbt bra kompisar, säger Farida.
Det var på en studieresa till Umeå som känslorna mellan dem började tillta. Inför bussresan hem bad han Farida att hon skulle lämna platsen intill tom, för där ville han sitta.
– På bussresan frågade han ut mig om hela mitt liv. Resan gick jättefort.
Till slut bjöd Stefan ut Farida på en date. De skulle gå och fika tillsammans.
– Jag väntade och väntade, men Stefan kom aldrig. Jag fick meddelande om att han hade blivit kvar på ett jobb i Byske. Han kom inte ifrån och behövde jobba över, berättar Farida och Stefan fortsätter:
– Jag missade första daten, men kunde inte göra någonting åt det.
Trots en missad date blev de så småningom ett par.
– För mig var det viktigt att han visste vem jag var. Jag sa att jag inte ville gifta mig med honom om han inte först lärde känna mig och mina föräldrar.
Via Skype och telefon började han bekanta sig med sina blivande svärföräldrar. Någon möjlighet att träffa dem fanns inte. Ungkarlen Stefan skulle bli Faridas äkta make och dessutom familjefar till hennes två barn.
– Jag hade levt ensam i hela mitt liv. Det här var ett stort steg för mig. Men jag hade snabbt fattat tycke för Farida och kände att hon var kvinnan som jag ville dela mitt liv med.
I november 2013 tog de steget fullt ut och gifte sig.
– Vi gifte oss i kommunhuset, en borgerlig vigsel. Det kändes rätt, säger Stefan.
Först då, efter vigseln, flyttade de ihop. Parets målsättning är nu att dela vardag och fest med varandra under resten av deras liv – i nöd och lust.
Att omgivningen reagerade positivt och gav dem stöd var ingen självklarhet. Farida var väldigt nervös för vad hennes föräldrar skulle säga.
– Min pappa lyckönskade mig och sa: ”Jättebra att du hittat din kärlek i livet”, berättar Farida och ser väldigt lycklig ut.
Min övertygelse är att vi tror på samma Gud, men vi kallar honom för olika saker