Kjell och Maud Magnusson trivs i gården på Degerön. Här har Mauds släkt bott i flera generationer, ända sedan 1901.
Det röda huset ligger alldeles intill Ytterviksfjärden, där Skellefteälven möter havet. Tomten sluttar ner mot vattnet och avslutas med en fin liten sandstrand.
– Huset har varit i min släkts ägo i fyra generationer, säger Maud Magnusson.
Om man även räknar med Maud och hennes make Kjells i dag vuxna och utflugna barn, Andreas och Annelie, blir det fem generationer som bott i huset. Men släkthistorien på Degerön går längre tillbaka än så, nämligen till mitten av 1800-talet.
– De första som kom till Degerön var min mormorsmors föräldrar, Margareta och Salomon Granlund. De bosatte sig alldeles intill här, säger Maud och pekar österut.
Det gamla utedasset från 1901 har Kjell och Maud förvandlat till ett orangeri.
1901 byggde Mauds mormorsmor Hilma och hennes make Nils Enmark huset som nu Maud och maken Kjell bor i. Då var huset betydligt mindre än vad det är i dag.
– När vi har renoverat eller byggt om så har vi alltid försökt att behålla husets karaktär, fast ändå göra det lite modernare. Ibland har det varit lite svårt att göra förändringar, säger Kjell.
Även trädgården har Maud och Kjell hanterat varsamt så att den ursprungliga karaktären ska behållas.
– Det har fallit sig ganska naturligt att försöka ha kvar det gamla, säger Maud.
Strax utanför farstun, bakom ett staket i gammal stil, växer några buskar.
– Vi vet inte vad det är för sort, men vi kallar dem får honungsbuskar. De har varit här så länge jag kan minnas, säger Maud.
När Maud Magnusson var barn låg vattenlinjen betydligt högre upp och betydligt närmare huset.
Alldeles intill växer ett gammalt äppelträd som tidens tand har härdat och format. Det är både knotigt och snett, men i övrigt verkar det må ganska bra.
– Det var min mormorsmor som planterade trädet med en äppelkärna, säger Maud.
Huset som tidigare låg alldeles nära havet har med åren ökat avståndet till vattenlinjen. Med en landhöjning på cirka en centimeter per år har havet krupit allt längre bort.
Lite snett ner till vänster från huset sett finns ett stort uthus på 100 kvadratmeter. Byggnaden uppfördes av Degerö-husets första ägare Nils Enmark för att han skulle ha någonstans att bygga båtar. Men Nils Enmark blev sjuk och verkstaden blev till uthus.
– Vi kallar det för ”verkstan”, berättar Kjell.
Bakom den stora ”verkstan” finns ett betydligt mindre hus, det gamla utedasset från 1901. När gården fick vatten och avlopp på 1970-talet blev utedasset överflödigt, men fick stå kvar. För några år sedan började Kjell att renovera taket som hade börjat läka. Det var då Maud kom på vad de skulle ha dasset till. Med några gamla fönster påbörjade Kjell förvandlingen, från utedass till något helt annat.
– Vi har gjort om det till ett orangeri, det är återanvändning, säger Maud glatt.
Om Maud blir den sista i sin släkt som kommer att bo i huset vet hon inte, men hoppet lever om att någon så småningom vill ta över.
– När de äldre barnbarnen kommer hit brukar de säga att det är som att komma till paradiset, säger Maud och får medhåll av maken Kjell.