– Alla borde läsa det, säger hon, och utvecklar:
– Det är så roligt! Man kan verkligen måla upp bilder på ett annat sätt än när man pratar.
Efter att hon testat teckenspråk under gymnasiet bestämde hon sig för att söka den fyraåriga utbildningen, med ett mål om att bli tolk.
– Man kan välja att plugga två år, men då läser man bara teckenspråk, och lär sig inte att tolka. säger Maria, som är inne på sitt tredje år nu.
Under hösten har Maria praktiserat en vecka på en tolkcentral, och fått följa med tolkar i deras arbete. Förutom att språket är bildligt tycker hon om tanken på hur man jobbar.
– Man får träffa mycket folk, och det är väldigt varierande. Ena dagen kan man gå på ett polisförhör, och nästa på ett bröllop.
Bortsett från bokstäver är det få tecken som man gör helt stilla. De flesta gör man i en rörelse, och allra svårast är så kallade polysyntetiska tecken; de som inte motsvarar svenska ord, utan istället visar hur någonting händer.
– Man kan till exempel visa hur två personer möts, och fingrarna får då symbolisera människorna, säger Maria.
Ibland behöver man dessutom göra uttryck med munnen för att föra fram rätt budskap.
– Eftersom vissa tecken betyder samma sak, kan man behöva visa vilket av orden man menar.
Men att prata samtidigt som man tecknar, gör det inte lättare att hålla reda på orden.
– Grammatiken är annorlunda, det är oftast inte samma ordföljd som i svenskan.
”Är teckenspråk internationellt?.” Det är den absolut vanligaste frågan Maria och hennes klasskamrater får. Och nej, det är det inte - en engelsman och en svensk tecknar inte på samma sätt, precis som vi inte talar samma språk. Det finns till och med dialektala skillnader i Sverige.
– Uflykt, apelsin och älg till exempel tecknar man olika beroende på var man bor.
Utbildningen är belagd på Strömbäcks folkhögskola, två mil söder om Umeå, där Maria dessutom har bott under hela studietiden. Totalt bor ett femtiotal elever på skolans internat, varav en del läser teckenspråk medan andra läser allmän linje, journalistik eller går på Musikalakademien.
– Bortsett från att det går lite bussar så trivs jag bra. Det är väldigt mysigt i Strömbäck, säger Maria.
Framtidsplanerna är förstås att jobba som tolk; som anställd eller som frilansare.
– Helst vill jag bo i Umeå eller Skellefteå, avslutar Maria.
Ålder: 21
Bor: Strömbäck, Umeå
Familj: Mamma, pappa, en storasyster och en storebror.
Sysselsättning: Läser till teckenspråkstolk
Intressen: Dansa, sjunga och umgås med vänner.
Äter till frukost: Yoghurt och flingor.
