Partnerskap. Maria Lindgren och Elisabet Lundqvist var Skellefteå kommuns första homopar som gifte sig efter att partnerskapslagen införts. Foto: Lars Eriksson.
På lördag manifesterar hbtq-rörelsen kärleken med en prideparad i Skellefteå. För 20 år sedan manifesterade även Maria Lindgren och Elisabet Lundqvist kärleken till varandra då de var det allra första homosexuella paret i Skellefteå kommun som förenades i ett äktenskap.
– Då hade det inte varit möjligt att arrangera en prideparad i Skellefteå. Det hade nog varit betydligt fler människor som stått vid sidan och stirrat, än som gått i tåget, säger Maria.
De bor strax utanför Byske, i Broarna. Maria står ute på farstun och vinkar välkomnande när bilen stannar till framför huset. Ett hus som ligger vi vägens ände och omfamnas av naturen. När dörren öppnas stormar fem ivriga och glada dvärgschnauzers ut för att ta del av välkomnandet.
– De är våra fyrbenta vänner, säger Maria och försäkrar att hundarna visserligen är hoppiga, men väldigt snälla.
När Maria och Elisabeth skulle gifta sig sommaren 1997 bjöd de in släkt och vänner till ett bröllop på Vänön i Rösnäsfjärden, mellan Östanbäck och Furuögrund.
– Det var sommarens varmaste dag och värmen var tryckande. Molnen blev svartare och svartare så vi trodde nog att det skulle bli oväder, säger Elisabet.
Men regnet uteblev och sällskapet kunde tillbringa hela dagen ute, precis som de hade planerat.
– På natten blev det nakenbad för alla som orkade och ville. Det blev en sådan där riktigt bra dag som vi ville ha, säger Maria och får Elisabet att skrattar åt det ljuva minnet från bröllopet.
Där på ön bildade Maria och Elisabet ett partnerskap som också accepterades av samhället, något som tidigare inte varit möjligt.
– Det kändes som seger och ett bekräftande från samhället. Vi har båda varit aktiva i RFSL:s förbundsstyrelse och kämpat för rättigheten att få gifta oss.
Det blev en borgerlig vigsel, för på den tiden accepterade inte kyrkan samkönade äktenskap. Först tolv år senare, 2009, sade Svenska kyrkan ja till att viga homosexuella par.
– För oss spelade det egentligen ingen roll. Vi är inte ens medlemmar i Svenska kyrkan. Men vi har vänner som tycker det är jätteviktigt så det är bra att den möjligheten nu finns, säger Maria.
Varken Maria eller Elisabet tycker sig ha mötts av några större fördomar. De anser att omgivningen har behandlat dem väl.
– Redan när vi gifte oss hade det börjat bli mer och mer accepterat att vara homosexuell, säger Elisabet.
När Elisabet var runt 19 år valde hon att träda fram och berätta om sin homosexualitet.
– Kompisar visste redan om det, men det var gruvsamt att berätta för mamma och pappa. ”Det vet vi redan”, sa de när jag till slut tog mig mod att berätta.
Maria var inte alls lika tidig att träda fram.
– Jag var 30 år när jag berättade för min familj. Fram tills dess hade jag försökt att passa in i någon slags norm.
Trots att båda hennes föräldrar var relativt gamla, Maria var sladdbarnet, accepterade de Marias sexualitet. De välkomnade även Elisabet in i familjegemenskapen.
– Min pappa var ganska tyst. Men när han sa att Elisabet var den bästa svärsonen han kunde få, då förstod jag att han hade accepterat, säger Maria.
De båda kvinnorna tycker att acceptansen för samkönad kärlek ökat.
– Förr fanns det en större rädsla att visa sin kärlek offentligt. I dag har det blivit lättare, för nu syns vi ute i samhället på ett helt annat sätt. Även inom hbtq-rörelsen har färgskalan ökat. Det finns plats för alla, säger Maria.
Men för många är det fortfarande både svårt och jobbigt att våga visa vem de egentligen är. Det värsta en människa kan råka ut för är att bli förnekad och förkastad av dem som betyder något i ens liv, menar Maria
– Det finns fortfarande många vilsna människor som inte vågar ”komma ut”. Men ofta kan rädslan vara större än det verkliga hotet, säger Maria.
Rättigheter och värderingar är något man alltid måste kämpa för. Det går inte att luta sig tillbaka och vara nöjd, menar paret. Och det finns hot.
– Samtidigt som vi har fått ett tolerantare samhälle så har det blivit hårdare och våldsammare. Så det är lite tudelat, säger Maria.
De är helt eniga om att ingen ska behöva dölja sin kärlek.
– Det finns ingen bättre känsla än att vara nykär, och sedan ska man lägga lock på den. Livet blir så mycket lättare om man vågar vara öppen, säger Maria.
Elisabet och Maria har haft bra år tillsammans, men för drygt tre år sedan ruskades livet om. Elisabet fick ett cancerbesked, en hjärntumör som inte till fullo gick att operera bort. Under åren har det sett relativt bra ut, men i höstas började tumören växa igen.
– Hon har strålats i sju veckor och nu väntar vi på besked om hur behandlingen har gått. Väntan är vidrig.
Trots svårigheterna är det inga tveksamheter om vad Skellefteås första gifta homopar gör i morgon.
– Då går vi givetvis med i prideparaden. Det är ett sätt att synliggöra och visa gemene man att vi är många. Alla har någon homosexuell i sin närhet, även om de inte vet om det – kanske en syster, bror, faster eller någon annan. Vad skönt det skulle vara om alla fick vara dem de verkligen är och inte behöva dölja det.
Det finns ingen bättre känsla än att vara nykär, och sedan ska man lägga lock på den.