På en brun pinnstol ligger en ensam gammal hatt, svart och dekorerad med små enkla blommor av röd och orange sammet. Försäljaren får sina pengar, 40 kronor. Sedan hamnar hatten som dekoration högst upp på en bokhylla.
Så en dag stoppas hatten ner i en papperskasse med en välkänd älgtjur på och får åka redaktionsbil till Skellefteå museum. Där tar avdelningschefen för samlingar och dokumentation, Kristina Friberg, emot med vita bomullsvantar på händerna. Hon vänder på hatten, studerar dess insida och nickar nöjt. Hatten är drygt 100 år. Dessutom har den en lokal proveniens som sannerligen inte går av för hackor.
Det svarta hattfodretär långt ifrån helt, men etiketten finns kvar och är fullt läsbar: "Mode- & Tapisseriaffär Ch. Sidén Tel. 58 Skellefteå".
– Modellen påminner om de hattar som suffragetterna i England använde på 1910-talet. Det är lite jugend över den, säger Kristina som också vet hur den ska bäras. Blommorna fram och långt nerdragen i pannan.
De stridbara suffragetterna, som kämpade för kvinnors rösträtt, hade medsystrar även i Skellefteå. En av dem hette Charlotte Sidén.
Charlotte (1847-1928),född och uppvuxen i Skellefteå, var inte bara affärskvinna. Hon var också politiskt aktiv och vice ordförande i Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt i Skellefteå, FKPR, som bildades 1907.
Men inte nog med det. Hon var dessutom den första kvinnan som röstades in i stadsfullmäktige. Ett uppdrag som hon hade från 1911 fram till valet därpå, i december 1914.
Att Charlotte såldeen hatt, kanske egentillverkad (hon var utbildad modist) med inspiration från suffragetternas huvudbonader, det kan inte ha varit en slump. Snarare ett tecken i tiden och ett spirande mode. Ta bara en sådan sak som att hatten satt kvar på huvudet utan att sättas fast med hattnålar i håret. Det betydde i sin tur att de tidigare voluminösa frisyrerna hade krympt betydligt, vilket gjorde livet enklare och hattarna mera lättburna.
Nu har kanske enoch annan vän av ordning både hunnit hämta andan och tänka efter smula. För kan det här med Charlottes plats i stadsfullmäktige verkligen stämma? Sveriges kvinnor hade ingen rösträtt till riksdagen. Det fick de först 1919 (första valet ägde rum 1921). Så hur kom det sig då att Charlotte kunde bli invald i den församling som styrde Skellefteå stad?
Förklaringen är det gamla röstsystemet som byggde på hur stora inkomster man hade. Ju mer pengar, desto fler röster.
I detta sammanhang är den handskrivna röstlängden, daterad 28 november 1912, intressant läsning. För där är kvinnorna med och inte bara med namn och titel utan även med årsinkomst och antal röster.
På denna lista ärdet en dam som sticker ut som den verkliga höginkomsttagaren - Josefina Markstedt. Hennes årsinkomst på 8062 kronor gav henne 33 röster att använda i valet. Charlotte Sidéns årsinkomst anges till 2446 kronor, vilket gav henne 21 röster.
Valet till stadsfullmäktige hölls i december 1910. Som kvinnogruppens enda invalda representant fick Charlotte 366 röster, vilket var minst antal röster av alla. Näst minst, 687 röster, fick telegrafassistent V Johansson. I Idun - Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet - stod följande att läsa söndagen den 15 januari 1911: "Fru Charlotte Sidén, Skellefteå, är vald å kvinnornas egen lista. Hon startade 1866 en egen affär för modevaror och sybehör, som hon ännu innehar."
Den 14 december 1914 var det val igen, men denna gång ställde kvinnogruppen inte upp med någon egen kandidat.
Drygt två veckor före valet hade FKPR sitt ordinarie årsmöte och det var först då medlemmarna diskuterade frågan om valdeltagande. En grov miss, tyckte Norran, som var ganska besk i sin kritik mot denna senfärdighet. Återigen satt det enbart män i stadsfullmäktige.
Att ägna sig åt affärervar en fullt naturlig sysselsättning i den familj där Charlotte växte upp. Fadern, Nils Wikström, drev egen handelsbod. Av de fem helsyskonen (modern hade två söner i sitt första äktenskap) så kom tre att ägna sig åt handel.
Charlotte började sin yrkesbana redan som 15-åring då hon arbetade hos en apotekare i Piteå som drev nipperhandel.
Tre år senare reste hon, i hela tre veckor, med ett segelfartyg till Stockholm där hon blev modist. 1867 återvände hon till Skellefteå och öppnade sin affär.
Efter giftermålet med Johan Teodor Bernadotte Sidén blev det några års uppehåll, men 1897 började hon om med sin butik. Så småningom togs Charlotte Sidéns modeaffär över av dottern Anna som gick bort 1960.
Torsdagen den 27 september 1928,klockan kvart över sju på eftermiddagen, avslutade Charlotte sitt jordeliv, 81 år gammal. De tre barnen: Carl, Lotty och Anna, satte in en dödsannons i Norran:
"Vår uppoffrande, innerligt älskade lilla mor Charlotte Sidén, f Wikström" (…) "Jordfästningen äger rum i Skellefteå stads kyrka fredagen den 5 oktober kl 2,30 em. Meddelas endast på detta sätt."
(Källor: Skellefteå museums samlingar, Skellefteå kommunarkiv, boken "Gamla stadsbor" del II av Gustaf Renhorn)