Skellefteå AIK Friidrott samlar varje vecka många deltagare till sin populära nybörjargrupp i löpning. Foto: Lars Eriksson.
Ett ganska brokigt gäng har samlats utanför Norrvallas idrottsplats. Alla är de träningsklädda och redo att ta tag i sin löpning. För en sak har de gemensamt: de har spring i benen, eller åtminstone önskar de få spring i benen. De 50-talet entusiastiska deltagarna leds av Jan Halvarsson, Christina ”Kicki” Forslund och Myrto Pitsava.
– Det är lätt att springa. Man behöver inte köpa ett gymkort utan det är bara att ta på sig skorna och börja springa, säger Myrto Pitsava som förklaring till varför det blivit så populärt med löpning.
En av deltagarna, Elin Gullstrand, har sökt sig till nybörjargruppen för att hitta tillbaka till löpningen som legat i träda under några år.
– Jag vill kunna springa milen och känna att det är lätt. Tidigare sprang jag den på 54 minuter och dit vill jag komma tillbaka innan sommaren är slut. Men viktigaste målet är att tycka att löpningen känns rolig igen, säger hon.
I samlad tropp drar gruppen iväg på en uppvärmningsrunda. Efter tio minuter är gänget tillbaka på Norrvallas idrottsplats. Nu har gruppen tänjts ut och skillnaden mellan tätklungan och de sista löparna är ganska stor, men det är helt i sin ordning. Alla får springa i sitt eget tempo.
Ett av gruppträningens mål är att lära ut ett bra löpsteg. Med lugn och saklig röst förklarar Jan Halvarsson vad man ska tänka på.
– Tryck fram höften, upp med blicken och låt kroppen falla framåt.
Han står framför de vetgiriga deltagarna och visar hur det ska se ut. När kroppen långsamt börjar falla lyfts reflexmässigt hans högra ben framåt och hejdar fallet.
– Nu tog vi vårt första löpsteg, säger han och skrattar.
De tre ledarna har ganska olika löpbakgrunder. Jan Halvarson började springa när han gjorde lumpen.
– Jag har lärt mig att jag vinner ingenting på att springa långt. Det är på de kortare distanserna, som Broarna Runt, jag har en chans att slå dem jag jämför mig med.
Kicki Forslund har ett förflutet som friidrottare och fotbollspelare. Löpningen var något hon upptäckte för tio år sedan.
– Jag vilade mig i form under 35 år. Det var förmodligen någon hälsokris som fick mig att börja springa. Helst springer jag lite längre, från 20 kilometer och upp till maratondistansen. Där gör jag mig bäst.
Myrto Pitsava började springa för åtta år sedan och är långlöparen i ledartrion.
– I september förra året sprang jag ett pass på tio mil. Men eftersom jag är lite skadebenägen har jag bestämt mig för att korta ner sträckorna lite.
Tillsammans vill de förmedla glädjen som finns i löpningen.
– Det kan vara smärtsamt att springa, men vi vet att belöningen kommer efteråt. Man brukar säga att det jobbigaste du gör på ett löppass är att snöra på dig skorna, säger Jan och skrattar.
När man kan se sina egna framsteg kommer också glädjen. Till skillnad mot en nybörjare vet den erfarne löparen att känslan kan vara så olika från ett löppass till ett annat. Det gäller att inte tappa modet när det känns riktigt tungt, menar Myrto.
– För en nybörjare kan det kännas jobbigt varje gång ända tills de kommer över den där tröskeln. Då blir det verkligen kul, säger Myrto och Kicki fyller i:
– Jag tycker att man ska lägga alla sina prestationskrav i garderoben innan man beger sig ut och springer.
Nybörjargruppen är både gratis och villkorslös. Här tillåts alla att springa i sitt eget tempo, ja till och med att gå är okej. Vill man vara med på gruppträningen behöver man inte ens anmäla sig, det är bara att dyka upp. För ledarna är utmaningen att ha övningar som passar för alla, oavsett vilken nivå deltagaren ligger på.
– Flera av dem som kommer hit har sprungit tidigare och är lite nyfikna på hur det är att springa i grupp. Men vi har också deltagare som är nybörjare. Här finns plats för alla, försäkrar Jan.
Deltagaren Maria Nilsson, 47 år, har haft ett uppehåll i löpningen under fyra år. Hon är här för att söka motivation och att få hjälp med tekniken.
– Jag fick ont i ett knä när jag sprang och nu vill jag ha tips så jag kan börja springa igen. Att springa tre till fyra gånger i veckan är målet. För mig spelar tiden ingen som helst roll utan det är för mitt eget välbefinnande jag vill kunna springa.
När Jan blåser i sin pipa stannar löparna i nybörjargruppen upp. Dagens pass är till ända och deltagarna ser trötta, men nöjda ut. Ledartrion har med sina övningar bevisat att löpning är något för alla, oavsett ålder och fysisk förutsättning.