Det är ett myller av människor som strömmar förbi. Vi befinner oss på en av Europas största gallerior, Westfield Stratford City i östra London – ett shoppingcenter med över 250 butiker. Linn ska precis gå igång med hennes livs största projekt. Biträdande butikschef för Londons, ja för hela Englands, första Lindexbutik. Det är mycket som står på spel, men av den pressen syns inget på Linn. Hon har hela tiden nära till skratt och pratar med stor inlevelse. Med ivriga gester, där hela kroppen är med, berättar hon om den härliga känslan som infinner sig när hon utmanar sig själv.
– Jag är stolt över mig själv som vågar utmana mig själv, flytta till ett annat land och ta ett helt nytt jobb. Just nu är jag långt utanför min trygghetszon. Men jag kände att jag inte kunde missa en sådan här chans.
Det är bara dagar kvar till öppnandet och Linn står inne i butiken och hänger upp kläder. En butik håller på att växa fram.
– Det är långa dagar. Nu inför öppnandet jobbar jag tio timmar om dagen, sex dagar i veckan.
Linn upplever att arbetslivet är tuffare i England än det är i Sverige. Hon ser att det är hårdare konkurrens mellan butikerna och då ökar också trycket på de anställda. Personalen på hennes nya arbetsplats kommer från stora delar av Europa. Av de 30 anställda kommer sju från Sverige.
– Vi pratar ingen svenska med varandra på jobbet utan det är engelska som gäller.
Den 24-åriga Linn har redan nu hunnit med en hel del i sitt liv. Hon är född i Storuman, men kom till Skellefteå när det var dags för att gå gymnasiet. Det var idrottsprogrammet på Anderstorp som lockade. Hon spelade nämligen fotboll. I både Morön och Sörböle har hon vaktat målet.
– Jag fick många nya kompisar i Skellefteå. Flera av dem finns kvar i stan medan andra har gjort som jag och flyttat vidare.
Efter gymnasiet har hon bott i Stockholm, Uppsala och Umeå, men även varit en sväng till Barcelona och jobbat. Till Spanien och Barcelona flyttade hon med några kompisar och så här i efterhand känner hon att det kanske inte bara var fördelar med det. Nu när hon summerar sin Spanienvistelse, som varade i ett halvår, så är insikten att hon inte fått uppleva så mycket av den spanska kulturen. Kompisarna sökte sig till varandra och skapade inte ett liv på plats. En fälla hon inte ska gå i igen.
– Jag lärde mig inte någon spanska alls under den tiden. Här har jag tänkt få känna på att vara brittisk.
Hon håller på att göra sig hemmastad i sin nya hemstad, för det är så hon kallar London. Eftersom hon bott på så många ställen så är hemma där hon för tillfället bor och lever.
– Människorna här är väldigt öppna. Trivs jag inte, är det inte värre än att jag flyttar till Sverige igen.
Tillsammans med fem andra delar hon lägenhet. Alla kommer de från olika länder. En dröm vore att kunna ha en egen boende, men i en sådan dyr stad som London är den drömmen för närvarande helt orealistisk. 9 000 kronor i månaden kostar hennes andel i boendet. Till det kommer både värme och el.
Linn trivs med storstadspulsen i London och har för avsikt att i alla fall stanna ett par år. Bara det att sitta på ett kafé och se på folk kan vara skönt, menar Linn.
– Friluftsliv i all ära, men jag är egentligen en storstadstjej, sägen hon och tittar upp med ett jättestort leende.
– Ja, jag vet att jag är född i Storuman.