Jag har ett ord som jag ogillar riktigt mycket. Ett ord som vi, jag och många med mig, använder alldeles för flitigt. Oftast går det av bara farten. Tänk om vi endast skulle använda ordet när vi verkligen menar det. Jamen vad är det för ord då? Jo, världens mest deprimerande ord är: ”Måste!”
Smaka på det: M – Å – S – T – E. Känns det positivt? Nej inte det minsta, fast ändå använder vi det i det i tid och otid.
Jag måste tömma diskmaskinen.
Jag måste laga mat.
Jag måste rensa ogräs .
Jag måste gå ut.
Eller ännu värre: Du måste göra si eller så.
Jo, jag vet att det finns saker som vi faktiskt måste göra. Vi måste andas och äta för att överleva. Vi måste försörja oss för att kunna ha tak över huvudet och mat på bordet. Vi måste faktiskt ta hand om varandra och framför allt våra barn, det måste vi faktiskt.
Men tänk om vi vänder på det och använder vill istället. Jag vill ta hand om min familj. För så är det givetvis. Jag vill jobba. Att vara arbetslös och att inte känna sig behövd skulle kännas jobbigt. Så, jo jag vill jobba.
Sedan har vi allt det där vi faktiskt inte alls måste. Tömma diskmaskinen är inget måste, men vi kanske väljer att göra det. Om vi låter bli så växer diskhögen på köksbänken, inte så trevligt. Men det är inte ett måste.
Måste-ordet gör oss till fångar i våra egna liv. Måste, måste, måste... Det handlar faktiskt om att vi gör en massa val. Vi väljer att städa, klippa gräset eller göra något annat som kanske inte är så roligt. Varför då? Jo för att det är så mycket trevigare att bo i ett hem som är välstädat och åtminstone jag mår så mycket bättre av att ha en gräsmatta som ser relativt prydlig ut. Därför gör jag alla dessa tråkiga saker, jag gör det för att jag vill och inte för att jag måste.
Måste, är nog ordet som skapar mest stress av alla ord vi använder. Är det ett måste så kan vi inte heller välja bort att göra det. Men är det något vi vill så har vi möjligheten att välja bort det, om vi vill.
Om vi inte passar oss tar måste-ordet över och sprider sig som ogräs i vårt språkbruk. Tillsammans kan vi försöka rensa och hålla bort några måsten i ordrabatten – inte för att vi måste utan för att vi vill. Är ni med på det?
Om vi inte passar oss tar måste-ordet över och sprider sig som ogräs i vårt språkbruk.