Vasaloppsveckan. Över 65 000 skidåkare kommer att kämpa sig fram mot målgångsportalen där det går att läsa: ”I fäders spår – för framtids segrar”. Ulf Palm / TT Foto: Ulf Palm / TT.
Nu är det äntligen dags. I dag inleds Vasaloppsveckan, en skidfest utan dess like. Drygt 65 000 skidåkare ska kämpa sig igenom loppen som börjar med Kortvasan i dag och avslutas nästa söndag med huvudattraktionen, Vasaloppet. Det finns ett lopp för alla menar arrangörerna och det stämmer. Tjej, kille, dam, herr, ung eller gammal, alla finns i spåren under den här veckan.
Jag ska också åka, klockan 09.15 i dag går startskottet. Då ska jag leta mig från starten i Oxberg och ner till målet i Mora, 30 kilometer skidåkning. Det kanske inte låter så långt om man jämför med de 90 kilometrarna som de ”riktiga” Vasaloppsåkarna ska genomlida, men för mig är det en hanterbar utmaning. Jag står i andra startled vilket känns riktigt bra och innebär att jag dessutom har de bästa förutsättningar man kan begära. Det brukar vara så att ju längre bak man står desto sämre är spåren, samtidigt som det kan vara lite trögt glid för dem längst fram. Jag har inget att skylla på om det går dåligt, vilket det givetvis inte ska göra.
Det finns en app, Mitt Vasalopp, där man kan jämföra sina tidigare genomförda lopp. Jag har roat mig med att titta lite närmare på min statistik. Första året var jag mer eller mindre nybörjare på skidor och då tog det mig tre timmar och fem minuter att skida de tre milen. Ingen tid att skryta med direkt, men jag tog mig i mål. Till mitt försvar vill jag säga att det var väldigt dåliga förhållanden det där året. Under natten kom det flera decimeter med nysnö, blöt snö. Det fanns inga spår och snökladdet frös till is under skidorna. Sista milen hade jag kramp i båda benen. Nog med bortförklaringar. Vad som däremot kom fram i statistiken var att jag åkte snabbare än 75 procent av alla åkare. Det var inte bara jag som hade dåliga spår.
Förra året förbättrade jag min tid enormt mycket. Endast två timmar och tjugofem minuter förflöt innan jag till slut korsade mållinjen i Mora. Så otroligt nöjd jag var. Tittar man däremot i statistiken så var det visserligen en förbättring, men inte så där enormt mycket som jag trodde. Jag åkte snabbare än 79 procent av alla andra åkare, en förbättring med fyra ynka procentenheter. Det var med andra ord snöförhållandena som gjorde det. Resultat och statistik kan användas precis som man vill. Jag lyfter helst fram att jag förbättrade min tid med 44 minuter istället för de där fyra procentenheterna.
Ni som blir sugen att åka ett skidlopp och inte är anmälda till Kortvasan, Tjejvasan eller Öppet spår i helgen kan passa på att åka Kraftloppet nu på söndag. Själv kommer jag att ligga i soffan då.
Skidloppen är en möjlighet att ge sig själv en utmaning och ett mål med träningen. Utan Vasaloppet hade jag förmodligen inte tagit mig ut på mina träningsrundor de där dagarna som snön vräkte ner eller när termometern visade på minus 17 grader. Men det gjorde jag. I dag åker jag min tredje Kortvasa med en enkel målsättning: att komma i mål – men gärna snabbare än förra året. Önska mig lycka till, för nu kör vi.
Det fanns inga spår och snökladdet frös till is under skidorna