Grilla. Lite eld får man alltid räkna med, men den här gången blev det lite för mycket. Foto: Francisco Seco/TT/AP Foto: Francisco Seco/TT/AP.
Sommar som vinter, det är alltid läge för att grilla. Men just nu är det högsäsong. Under sommarhalvåret lagar jag oftare helgmaten på grillen än på spisen. Om ni inte redan har förstått det så säger jag det nu: Jag älskar att grilla.
Att grilla är för mig ett sätt att njuta av lugnet. Men för några veckor sedan hände något som fick pulsen att gå upp, mitt under den annars så avkopplande stunden vid grillen.
Jag hade köpt färska kycklinglårfiléer med ben och skinn, perfekt om ni frågar mig. Fettet från skinnet ger saftighet och smak. Dessa eminenta styckningsdetaljer som var kryddade med timjan, soja, lime och chili var nu redo för grillen.
Till detta skulle jag även grilla fetaostfyllda paprikor och majskolvar. Allt talade för att vi skulle få en fantastisk middag och jag en lugn stund ute med min grill. Grillen, en gasolgrill av bra kvallitet, kördes igång. När gjutjärnsgallret var varmt åkte kycklingen och grönsakerna på.
Det är nu som allt börjar gå fel. Jag hör att fettet från kycklingen droppar ner mot gasolbrännarna och att det börjar brinna. Ingen fara, så här kan det vara. Jag lyfter på locket och flyttar runt kycklingen så att inte allt fett ska droppa ner på samma ställe. Det brinner ganska mycket och det är varmt, kanske till och med lite för varmt. Men det är ingen fara, det är lugnt.
Jag stänger locket för att kväva elden. Under grillen ser jag att lågorna börjar leta sig upp längs gasolgrillens sidor. Nu börjar jag känna mig lite orolig. Försiktigt lyfter jag på locket och det är nu som allt händer och det händer snabbt. Ett svart moln blossar upp och sedan brinner det för fullt. Lågorna står rakt upp ur grillen. Frun tittar ut och undrat förskräckt om hon ska ringa brandkåren. ”Nej, nej, jag har kontroll”, intygar jag.
Herre gud, det är en gasolgrill jag har framför mig. Vad ska jag ta mig till? Jag stänger av gasolen och skruvar loss gasoltuben. Nu är pulsen hög vill jag lova.
När tuben till slut står där några meter ifrån grillen får jag ett andrum, men elden ger inte upp utan fortsätter oförtutet att brinna. Bränslet är fettet som fortfarande droppar från kycklingbitarna. Snabbt greppar jag grilltången, plockar bort kycklingdelarna, stänger locket och väntar. Hjärtat klappar och mina händer darrar, men till slut ger elden med sig.
Grönsakerna är körda och liknar mest små kolbitar, men kycklingen ser helt okej ut. In i ugnen några minuter så är middagen räddad. Och gott blev det. Haha, jag sa ju att jag var en van grillare.
Problemet var att jag hade slarvat med rengöringen. Botten på grillen var full med gammalt fett. Efter att ha tillbringat några timmer med vatten, borstar och rengöringsmedel är nu grillen som ny igen. Jag redo igen, redo att grilla och njuta av lugnet...