Julafton. I morgon kommer han med sina paket och gåvor. Men Tomten får ursäkta för han är faktiskt inte huvudpersonen. Foto: Henrik Montgomery/TT Foto: Henrik Montgomery/TT.
I morgon infaller dagen som vi alla, barn som vuxna, har gått och längtat efter. En dag som i flera veckor har planerats och förberetts. En stressig tid som nu förhoppningsvis utmynnar i ett stort lugn. För julen är en tid full av förväntningar, och nu är den här.
Jag älskar julen, men tycker att alla förberedelser är rent ut sagt jobbiga. Vad är det då jag inte uppskattar? Jo, alla dessa krav: julpyntet ska fram, klappar ska inhandlas, pepparkakor ska bakas och julmat ska tillagas. Var för sig kan dessa aktiviteter vara helt okej, ja faktiskt riktigt trevliga. Men när allt detta ska göras under ett par veckor i december blir jag riktigt trött.
Nu är stressen över, köttbullarna är rullade, klapparna inköpta och barnen är på väg hem. Tiden är inne för att njuta, knäcka nötter, dricka glögg och äta från det undre lagret i chokladasken.
Men vad är då viktigast: maten, klapparna eller jultomten? Inget av det är faktiskt speciellt betydelsefullt i sammanhanget, även om det inte heller är helt oviktigt. Om någon glömt det så är det Jesus födelse vi firar. Oj, har gubben blivit religiös nu? Nja, kanske inte riktigt. Även om jag inte betecknar mig som troende så tilltalas jag av kärleksbudskapet i den kristna tron.
Jag har lite svårt att tro på Jesus, en människa av kött och blod, som han beskrivs i bibeln. Men om man ser honom som en metafor för hoppet och kärleken, är jag med. Enligt bibeln kom han till jordelivet i en svår tid och gav hopp till människligheten. Ett hopp vi verkligen har behov av i dag. I en värd som är fylld av misstänksamhet, krig och lidande. Låt oss alla föra hoppets budskap vidare, oavsett vilken tro eller icketro vi bekänner oss till.
Enligt mitt sätt att se på livet är godheten det enda som har någon betydelse när vi så småningom ska summera vår tid på jorden. Om vi har varit en belastning eller en tillgång för våra medmänniskor avgör om vi hamnar på plus eller minus. Nu ska vi kanske inte tro att vi var och en kan göra så stor skillnad. Men om alla gör lite för att förbättra världen så kommer världen att förbättras mycket, svårare än så är det inte.
Jag tror faktiskt att det bor en litet Jesus i oss alla och nu är det hög tid att plocka fram honom. Världen behöver tro, hopp och kärlek – en tro på det goda, hopp om en bättre framtid och kärlek att leva för. Vi kanske ska passa på att låta julen bli en eftertankens högtid, där vi lyfter blicken från julbordet och funderar över vad var och en av oss kan göra för att förbättra världen. Det behöver inte vara så storslagna handlingar. Vi kan börja med att ge en hjälpande hand till någon som behöver vår hjälp eller skänka lite pengar till Röda Korset eller någon annan biståndsorganisation. Det kan vara en bra början till en bättre värld.
God jul och ta hand om varandra.
Oj, har gubben blivit religiös nu? Nja, kanske inte riktigt.