Konstnärer. Livet är som en oljemålning där vi alla skapar vårt eget konstverk. Foto: Mike Groll/TT Foto: Mike Groll.
Som nykläckt liten bebis är livet enkelt. Antingen mår man tipptopp eller också känns det riktigt surt. Sällan eller aldrig befinner man sig i ett lagomtillstånd. Är man nybajsad och mätt klär sig världen i ljusa toner, men slår hungern till, och kanske lite magknip på det, så förvandlas den tidigare så ljusa tillvaron till en mörk och jobbig plats. Panik utbryter.
Livet är som en oljemålning, det gäller att inte slarva med underarbetet. Med andra ord måste vi vara rädd om våra barn, det är då det avgörs vilken lyster livets tavla kommer att få. Men vi ska också vara medvetna om att några felgjorda penselstreck går att måla över. Ingenting är kört, men ack så enklare det blir om grundarbetet är välgjort.
Talesättet ”nu drar vi ett streck över det här” är väldigt användbart. Hela livet får vi fila på detaljerna och när vi gör fel, för fel gör vi, då är det bara att rätta till och gå vidare.
För varje år som går ökar antalet färgtoner i livets palett, men med ett undantag – tonårstiden. Det är en period när vi står med ena benet i barndomen och det andra i vuxenvärlden. Här svänger det kraftigt, ena stunden är allt becksvart för att i nästa stund övergå i ett vitt skimmer. En jobbig tid för alla inblandade, föräldrar som barn.
Jag har klivit över den magiska 50-årsgränsen och inser att mitt liv målas minde och mindre med de klara och knalliga färgerna till förmån för de mer nyanserade tonerna. Ta det här med kärlek till exempel som från början enbart lyser i ett knallrött sken. Efterhand övergår kärlekens färg i en lite mer nyanserad ton. Jag skulle nog vilja säga att den i mitt fall har konverterat till bordeauxröd – lite mörkare, djupare och betydligt mer spännande. Den mognar helt enkelt och får fler nyanser.
Men välj inte helt bort de klara nyanserna, för om vi blandar färgerna för mycket blir hela tavlan grådaskig. I bland gäller det att släppa taget och låta känslorna styra, då blir det färgrikt. Låt oss använda hela färgpaletten när vi målar livets tavla.
Vi kan inte styra allt i våra liv, men det är viktigt att vara medveten om att vi alla är ansvariga för vår egen målning. Vissa målar väldigt detaljrikt och noga medan andra använder de breda penslarna. Men det spelar ingen roll så länge vi hittar vår personliga stil och försöker åstadkomma det vi vill. Vi är också beroende av vilka tavlor som målas av våra medmänniskor. Eftervärlden kommer att bedöma och se våra konstverk som en helhet – i livets konsthall. Greppa penseln så skapar vi något vackert tillsammans.
Greppa penseln så skapar vi något vackert tillsammans.