På den tiden var Kenneth journalist på lokaltidningen Bärgslagsbladet/Arboga tidning.
– Jag hade då skrivit krönikor som handlade om grannen i åtminstone tio år. Grannen var någon slags sidekick till mig och var alltid med i krönikorna. Jag avslöjade aldrig om grannen var fiktiv eller inte, men krönikorna blev ganska populära.
I takt med att allt fler speciella dagar dök upp föreslog Kenneths granne – fiktiv eller inte – att det borde finnas en speciell dag för att hedra och uppmärksamma de som bor oss närmast. Valet föll på den 31 oktober och det hela började firas i Köpingstrakten. Varje år fick läsarna nominera sina grannar och Kenneth utsåg sedan en person som korades till ”Årets granne” och uppmärksammades i tidningen. Det hela pågick fram till Kenneth gick i pension för några år sedan.
– Den goda idén lever ju vidare och det brukar uppmärksammas på flera håll i Sverige och i världen faktiskt. När det här började var inte internet och Google lika utvecklat, men då fick man inga träffar. När man söker efter ”Grannens dag” i dag så får man upp flera träffar på ”Neighbours day”. Vad det beror på vet jag inte, men det är ju roligt i alla fall, säger Kenneth.
Hur ska en god och bra granne vara?
– Det ska vara en pålitlig person som man kan ha ganska stor nytta av, vare sig det handlar om att vattna blommor och ta in post eller vara den som ringer brandkåren om det brinner. Det är en person som har stor betydelse, men sedan behöver inte grannen vara världens bästa vän. Man behöver inte överdriva vänskapen tycker jag.
Jag avslöjade aldrig om grannen var fiktiv eller inte.
”Vi kommer jättebra överens”