Trivs med livet. Jonathan har egen lägenhet och vill helst bo kvar i Norsjö. Foto: Lennart Enkvist.
Jonathan var 14 år när han upptäckte att han var homosexuell. De första han kom ut för var två nära vänner som han känt sedan han var riktigt liten. Sedan fortsatte han med fler vänner, innan turen kom till familjen.
Hans pappa och syster fick veta hur det låg till under en middag när Jonathan hamnade i diskussion med syrran. Plötsligt hävde hon ur sig ”men din jävla bög”:
– Då sa jag ”ja, jag är ju bög”. Hon blev lätt chockad, berättar Jonathan.
Fortsättningen av middagen blev ganska tyst. Men senare på kvällen kom syrran till honom och ville veta mer: var han verkligen bög? hade han någon kille?
– Hon var gullig. Sedan berättade jag jättemycket.
Att berätta för mamma blev väldigt enkelt. Hon sa bara ”men det visste jag, det har jag förstått jättelänge”.
Apberget
Med de nära och kära avklarade återstod att komma ut för alla andra. För Jonathans del skedde det på Apberget, en ungdomssajt på internet som var väldigt populär på den tiden.
Han berättar att han tog användarnamnet ”HiIlikeguys” (hej jag gillar killar) och skrev ”Hej, jag heter Jonathan och är homosexuell”.
En eller två dagar senare visste hela skolan hur det låg till.
– Nästan alla killar i min årskurs ropade ”Hi I like guys” efter mig när jag gick genom korridoren. De använde det emot mig.
Av sin mamma fick Jonathan rådet att ignorera dem. ”Då kommer de att tröttna och sluta”, sa hon.
Det fungerade också – åtminstone nästan. Det var bara en kille som inte ville sluta trakassera honom. Men till slut gav även han upp, sedan Jonathan förklarat läget för en fritidsledare, vilket ledde fram till ett möte med killen, killens föräldrar, rektor och kurator.
Men allt var inte frid och fröjd för det. Efter en tid spreds ett rykte som sa att Jonathan inte alls var homosexuell utan bisexuell – hans öppenhet var bara ett sätt att ragga tjejer och få dem mer avslappnade.
Tuff tid
När Jonathan fick höra det grät han i en hel timme. Att ha tagit steget att komma ut och sedan få höra att man ljuger kändes som ett slag i magen.
Men Jonathan bestämde sig för att ignorera ryktet och så småningom bleknade även det.
Jonathan sticker inte under stol med att högstadietiden var tuff Han kände sig överviktig och hade ingen direkt förebild, då alla bögar som figurerade i medierna var snygga, smala och hade perfekta magrutor.
– Jag mådde jättedåligt i högstadiet. Det var jobbigt att vara så annorlunda.
Med tanke på det var det inte konstigt att Jonathan funderade på hur det skulle gå på gymnasiet. Men han hade inte behövt oroa sig.
Redan första dagen på hotell- och restaurangprogrammet på Balder i Skellefteå träffade han en tjej som han blev jättekompis med.
– Hon sa ”gud, så kul att få en bögkompis, det har jag alltid velat ha!”
Snart visade det sig att alla i årskursen var positiva. Det enda undantaget var en kille som Jonathan, via omvägar, hört säga att han tyckte att det var äckligt med bögar.
Jobbar
Än en gång valde Jonathan att inte fästa sig vid vad killen sa, något som med facit i hand visade sig vara klokt:
– Nu har jag hört att han har kommit ut som homo och är förlovad.
Nu har det gått några år sedan Jonathan gick ut gymnasiet. Han har lyckats hålla sig med jobb – först på Cillas kafé och sedan som vikarie på ett storkök – bor i Norsjö och trivs alldeles utmärkt med det.
Om allt går som Jonathan har tänkt blir han Norsjöbo även i fortsättningen. Men det är klart, man ska aldrig säga aldrig: kruxet med att vara homosexuell och bo på en mindre ort är att det är svårare att hitta en partner.
Däremot har inte Jonathan – tvärt emot vad många stadsbor trott – råkat ut för några homofober här. Jo, förresten en gång på kaféet, men då fick den personen svar på tal av kaféägaren.
– En man kom fram till henne och sa ”jag förstår inte att sådana där får jobba här”. Då tittade hon bara på honom och sa ”I så fall kan du gå härifrån”.
Humor
Nu vill Jonathan vara den förebild han själv aldrig hade, stötta andra och visa att det inte är så farligt att komma ut även om man bor på en mindre ort.
Ett led i det är att han häromkvällen berättade sin historia under rubriken ”Mitt liv som bög” inför en fullsatt restaurang på Medan i Norsjö.
Med en humor, ett kroppsspråk och en tajming som inte står de bästa ståuppkomikerna efter fängslade han publiken och drog ned många skratt samtidigt som han manade till eftertanke:
– Det finns säkert folk som gömmer sig. Det har det alltid gjort. Då vill jag att de ska kunna se på mig och säga ”kolla, det gick ju bra för honom, han är ju någorlunda lycklig”.
Jag mådde jättedåligt i högstadiet. Det var jobbigt att vara så annorlunda.
Håller låda. Föreläsningen på Walters kök på Medan drog storpublik. Foto: Lennart Enkvist.
På promenad. Jonathan vill gärna vara en förebild för andra i samma sits. Foto: Lennart Enkvist.
Är sig själv. ”Det har aldrig blivit någon större grej av det här”, säger Jonathan. Foto: Lennart Enkvist.
Ute i luften. Jonathan kom först ut för två nära vänner. Sedan rullade det på. Foto: Lennart Enkvist.