Om tågen ska börja gå igen måste skogen röjas, men de dubbla spåren utanför stationen ligger kvar. Foto: Roine Sandlén.
– Jag minns hur folk köpte biljetter av mamma i biljettluckan och hur de satt och väntade på rälsbussen i väntsalen intill, berättar Henry Carlsson, 75 år.
Den röda byggnaden är väldold i skogen. Bara en enkel skylt vid landsvägen avslöjar att det döljer sig en järnvägsstation bakom träden. Han står på bron och vinkar till oss när vi kör in på uppfarten. Stationen har inte använts av SJ sedan i början av 1990-talet och år 2000 köpte Henry byggnaden och tomten.
– Det var av nostalgiska skäl, säger han och ler.
Han är i dag bosatt på Lidingö men varje sommar spenderar han i Stensträsk.
– Jag kommer ofta upp i slutet av maj och stannar till september.
Henry växte upp på tågstationen. Båda föräldrarna var anställda av SJ och i byggnaden fanns även familjens privata bostad. Pappa Yngve var banbiträde och mamma Asta platsvakt. Yngve hade ansvar för att underhålla banan och tågrälsen, medan mamma Asta sålde biljetter och tog emot och lämnade ut gods. Då bodde cirka 150 personer i byn och det fanns både affär och skola.
– Det var en bra uppväxt. Då var det liv och rörelse i byn och pappa gjorde en fotbollsplan här, berättar Henry medan han blickar ut mot en överväxt äng.
Yngve var från Stensträsk och Asta från grannbyn Andersträsk. Henry föddes i Jokkmokk och två år senare flyttade familjen vidare till Granbergsträsk.
– Pappa visste att tjänsten i Stensträsk skulle bli ledig längre fram och tänkte att om han tackade ja till arbetet i Granbergsträsk skulle det öka chanserna att få jobbet i Stensträsk, berättar Henry Carlsson.
Även därifrån har Henry tydliga minnen av tågen som gick.
– Jag minns när tysktågen passerade. Pappa var tvungen att gå ut och kolla banan i Granbergsträsk innan tågen skulle gå för att se att det inte låg en bomb på rälsen.
Stationshuset i Stensträsk byggdes 1928 och blev stilgrundande för hur stationer längs tvärbanan kom att se ut. Tvärbanan mellan Jörn och Arvidsjaur skulle vara ett komplement till stambanan och inlandsbanan. Hit kom familjen 1945. Henry visar oss runt i huset som är en riktig kulturskatt.
– Här är väntesalen där allt är intakt sedan 1940-talet, säger han.
Längs väggen sitter två träbänkar fast.
– Här satt man och väntade på rälsbussen till Jörn, säger han.
I rummet intill finns biljettluckan och godshanteringen. De gamla träluckorna i rummet där godset hanterades är original. Cirka fyra gånger per dag gick det rälsbussar mellan Stensträsk och Jörn.
– En biljett mellan Stensträsk och Jörn kostade 3,20 kronor på den tiden, berättar Henry.
1957 dog Yngve och Henry lämnade byn för studier i Uppsala. Mamma Asta bodde kvar i stationsbyggnaden men jobbet som platsvakt drogs in.
– Efter andra världskriget började utflyttningen från Jörn och allt fler skaffade personbilar. Tåget hade inte samma dragningskraft som förr, berättar Henry.
Men nu finns planer att trafik ska återupptas. Bland annat bryts torv i en by utanför Arvidsjaur vilket gör att det finns ett behov av transportmedel.
– Jag skulle inte ha något emot att tågen började gå här utanför igen.
Han tror inte att han skulle störas av ljudet eller bullret från tågtrafiken.
– Jag skulle inte ha något emot om det skakade lite i huset.
Det har även gjorts en utredning om möjligheten att börja testköra tåg sträckan mellan Jörn och Arvidsjaur. Något som Henry tror skulle få en positiv inverkan på bygden.
– Det skulle betyda mycket för Jörn tror jag.
En bit in på 1970-talet flyttade Asta in till Jörn och där bodde hon till livets slut. Henry blev kvar i Stockholmsområdet även om han i kortare perioder arbetat i norr. Han utbildade sig till lärare och arbetade på Komvux fram till att han pensionerades för snart tio år sedan. Men minnena av livet på tågstationen har aldrig suddats ut.
Jag minns när tysktågen passerade. Pappa var tvungen att gå ut och kolla banan i Granbergsträsk innan tågen skulle gå för att se att det inte låg en bomb på rälsen.
Huset har stått i snart hundra år och tiden har satt sina spår på fönsterkarmarna. Foto: Roine Sandlén.
I vardagsrummet där Henry växte upp står fotografier av Henrys farfar och farmor som också var från Stensträsk och föräldrarnas förlovningsfoto. Foto: Roine Sandlén.
Än i dag finns vänthallen kvar i stationen. Den är orörd sedan 1940-talet. "Har på de två bänkarna har nog många spännande samtal ägt rum", säger Henry. Foto: Roine Sandlén.
Henrys mamma Asta Carlsson framför tågstationen under glansdagarna på 1940-talet. I bakgrunden till höger syns Henry som liten. Foto: Privat.
Henry Carlsson växte upp i stationen. 1957 lämnade han byn för studier men för 14 år sedan köpte han huset av SJ och använder det som sommarbostad. Foto: Roine Sandlén.