Här stickas det för att skickas

Aprilsolen skiner in genom bönhusfönstren i Skråmträsk. Den värmer gott vid långbordet där ett tiotal kvinnor sitter upptagna med att prata, men det är inte det enda de gör. I händerna har de flesta stickor som går per automatik och för varje minut som går blir de små filtarna längre och längre.

Här träffas nämligen kvinnorna regelbundet för att sticka filtar och tröjor som skänks till de barn som föds på Aira sjukhus, cirka 60 mil väster om den etiopiska huvudstaden Addis Abeba. Sjukhuset byggdes för att kunna ge sjukvård till de många fattiga som bor i området.

– Vi har stickat filtar ganska länge. Det började med att Mary Lundberg i Medle ville skicka filtar med en Skråmträskare som skulle åka ner till sjukhuset, och sedan har det blivit mer och mer människor som stickar på fler och fler ställen. Om man inte har så många att sticka till här så är det här populärt, säger Inger Lundström.

Det ska sägas direkt att det inte bara är i Skråmträsk som stickorna går varma. De senaste fem–sex åren har ideella krafter i bland annat Medle, på Mobacken och Sörböle tillverkat och skänkt mer än 7 000 filtar och det är genom ett EFS-projektsom filtarna kommer ner till de nyfödda på Aira sjukhus.

– De har oftast inte med sig några kläder till barnen, så i början lindade de in dem i tidningspapper, säger Inger Lundström.

Filtarna är i en mängd olika färger, några har skickats från släktingar i Luleå, andra har kommit till efter att en tjocktröja rivits upp. Standardmåttet är 60x80 centimeter, men det är inte så noga, varken storleken eller hur de ser ut.

– Man måste inte göra det så fint, men man får göra det, säger Inger Lundström.

Och det är inte bara vid träffarna i bönhuset som det stickas, det sker runt om i byn hela tiden.

– När man sitter och ser på tv hemma, då stickar man, säger Birgitta Lundström, som för tillfället dock håller på med något annat.

– Jag blev lite less på filtarna … det här är pulsvärmare, säger hon.

Det medhavda fikat är uppätet och det nybryggda kaffet är slut. Aprilsolen fortsätter att skina, men nu bakom fördragna gardiner. Det blev för varmt helt enkelt och inne i lokalen är det varmt ändå tack vare alla filtar och värmen som ligger bakom dem.

– Jag har alltid haft ett intresse av att försöka hjälpa dem som har det svårt, säger Inger Lundström och hon är bevisligen inte ensam.

Än så länge har hon själv aldrig besökt Aira, men i slutet av maj ska hon och maken i alla fall åka ner till Uppsala och lämna alla de filtar och tröjor som stickats runt om i trakten, så att de sedan kan fortsätta färden mot de som behöver dem.

– Hemma har jag 50 filtar och så kommer det fler hela tiden.

Jag har alltid haft ett intresse av att försöka hjälpa dem som har det svårt.