Äkta makar. På knä friade Viktor till sin Jenny. Nu är de herr och fru Martinsson. I januari flyttar de in i sitt nybyggda hus. Foto: Lars Eriksson.
För nästan fem år sedan, i ett mörkt och kallt fotbollstält på Morön träffades de för första gången. Kanske inte den mest romantiska platsen. Jenny Martinsson, som då hette Wikberg i efternamn, visste vad hon ville, men Viktor var helt ovetande.
– Det var en fredagskväll. Jag hade redan innan tittat ut Viktor. Så jag hoppades att han skulle dyka upp. Jag hann bli lite nervös när han aldrig kom.
Det var Viktor som skulle träna. Jenny hade endast ett mål, spana in killen som hon var lite intresserad av. Viktor var skadad och hade problem med en ljumske, men han dök i alla fall upp på träningen om än lite sent vilket var tur för dem båda. Om han inte hade varit skadad eller inte kommit hade de inte fått något tillfälle att prata. Och då vet man inte hur den här kärlekshistorien hade slutat. Under hela träningen satt de tillsammans och pratade.
– Jag fattade ingenting. Först i efterhand förstod jag att hon var intresserad av mig. Jag var blyg och segstartad, säger Viktor och kastar en blick på Jenny.
– Jag visste vad jag ville ha, säger Jenny.
Från det första mötet i det kalla tältet och till de att de blev ett par hann det gå ett halvår.
– Det tog lång tid innan polletten trillade ner hos mig, säger han.
Viktor tycker att förhållandet med sin livskamrat alltid har känts bra, men fördjupades när hans bror gick bort.
– Jag tycker att den händelsen förde oss närmare varandra. Jenny gav mig väldigt mycket stöd, säger Viktor.
För ett halvår sedan lovade de varandra evig trohet. De blev make och maka. Och det var en kväll utanför stallet, efter en heldag på Ikea, som frieriet skedde. De hade precis nattat hästarna och var på väg hem.
– Jag hade varselkläder på mig och var med andra ord inte så uppklädd när jag gick ner på knä och friade till Jenny, säger Viktor.
Jenny hade inte förväntat sig något sådant just den här kvällen.
– Jag blev väldigt överraskad och trodde först att han skämtade. Men jag sa ja.
En vacker sommardag i augusti gifte de sig i Fällfors kyrka. Ett 70-tal gäster hade kommit för att fira parets trohetslöften till varandra.
– Det kändes bra, men ovant att byta efternamn, säger Jenny och Viktor tillägger:
– Jag flyttade hit till henne i Ostvik så då fick hon byta efternamn, säger han och skrattar.
Förutom giftermålet så påbörjade de samtidigt ett husbygge i Ostvik, inte långt ifrån där de bor i dag. Bräda för bräda och spik för spik växer husdrömmen upp. Ett bygge för framtiden och deras gemensamma liv. Någon gång i januari är det dags att flytta in.
– Jag vill att vi ska leva tillsammans resten av våra liv, säger Viktor och får medhåll av sin hustru, Jenny:
– Att lova varandra kärlek livet ut är ytterligare en bekräftelse på det vi har tillsammans, säger Jenny.
Det tog lång tid innan polletten trillade ner hos mig