När det här publiceras har bröllopet ägt rum och Jonas och Mia är man och hustru. Foto: M@lin Stenlund
Jonas gifte sig med sin Mia en strålande solig dag tidigare i somras, men när Norran kom på besök var det ännu några dagar kvar till bröllopet. Förberedelserna var fortfarande i full gång och nervositeten inför den stora dagen var påtaglig. Vi var där innan, för vi ville se hur ett bondbröllop blir till.
Vi tar det från början. De var båda två utsocknes då när de träffades för ungefär åtta år sedan i Skellefteå – Mia Hult från Boden och Jonas Kronoström från Stockholm. De studerade bägge i stan.
– Vi möttes på studentpuben, berättar Mia.
För att uttrycka det enkelt så kan man säga att ”tycke uppstod” och några år senare var de på jakt efter ett gemensamt hus. Pluggandet hade de lämnat bakom sig och en arbetskollega till Jonas tipsade ”Det finns ett ledigt hus i Brönstjärn”. Det var ett bra tips, för ganska omedelbart väcktes kärleken till gården i den lilla byn ungefär en mil utanför Skråmträsk, den med den stora ladugården och den sluttande tomten.
– Vi var helt överens om att här vill vi bo och då hade vi inte fått veta pris eller någonting. Vi bara visste att det var här vi skulle vi bo, säger Mia.
Och när paret började gå i giftastankar tittade de på lokaler runt om i kommunen. Men det var inte riktigt rätt och tanken på ett litet bröllop hemma etsade sig fast.
– Vi kom på att vi har ju en stor foderlada och vi ska gifta oss på sommaren. Där får ju många plats, säger Jonas.
De bestämde sig för att själva vigseln skulle äga rum ute i det fria, på gräsmattan. Sedan skulle foderladan rymma ungefär 80 bröllopsgäster så det krävdes att de städade undan lite först. Eller lite och lite förresten.
– Det var en stor fodertork som gick här, säger Mia och pekar bakåt mot en av väggarna.
– Så vi fick ta isär den i tre delar och med hjälp av grannar fick vi ut den. Det krävdes sex personer som lyfte ut varje del, fortsätter hon.
Förutom det hade de en stor mängd hässjevirke i lokalen. De erbjöd några bybor att plocka bland virket och de kom och hämtade, men det var ändå mycket kvar.
– De hämtade 150 stycken och det syntes knappt, konstaterar Jonas.
Men efter rätt mycket slit blev foderladan tom, förutom de bord de ställt ut inför festen och det dj-bås som byggts upp i ett hörn. Förutom lite dekorationer på borden och ett skynke på en vägg så ska lokalen i övrigt få stå för sig själv i all sin prakt.
– Vi vill behålla det lantliga, säger Jonas.
Och där kanske vi har svaret på vad som definierar ett ”bondbröllop”.
De hämtade 150 stycken och det syntes knappt.
Framför foderladan fanns tältet som också fungerade som bar under festen. Foto: Jeanette Lövgren.
Foderhissen i lokalen är ordentligt fastspänd. Foto: Jeanette Lövgren.
”Vigseln ska hållas klockan 14.00 och tills dess lär jag springa runt som ett skållat troll”, gissade Jonas Kronoström inför bröllopet. Foto: Jeanette Lövgren.
Mia och Jonas provdukar på borden. Foto: Jeanette Lövgren.
Det tog tid att städa ur foderladan inför festen. ”Vet inte hur många timmar vi lagt ner”, säger paret Jonas Kronoström och Mia Hult. Foto: Jeanette Lövgren.