Kyrkbokföring. Björn Holmström tittar på mikrokort. Det händer också att föreningen ordnar kurser för dem som vill börja släktforska.
Det är måndag kväll i slutet på april och en grupp medlemmar i släktforskarföreningen i Norsjö har samlats i ABF-huset för att utbyta tips och erfarenheter och titta på gamla fotografier.
Föreningen har funnits sedan mitten av 1980-talet, men för många av medlemmarna väcktes intresset för släktforskning betydligt tidigare än så.
–Jag har aldrig börjat, jag var född med det. Hemma pratade de om släkten hela tiden, säger Arne Lundgren.
När han började var det lappar som gällde. Därefter byggde han upp ett eget arkiv. När sedan datorn gjorde sitt intåg var det en befrielse. Nu är det betydligt lättare att hålla ordning på alla uppgifter.
Det kan behövas, eftersom Arne Lundgren numera har fått ihop imponerande 97 800 personer i sin forskning.
Samtidigt som internet har gjort det lättare för den som vill söka sina rötter höjer släktforskarna i Norsjö ett varningens finger för det som finns på nätet: mycket är andrahandsuppgifter och det ska man se upp med. Källkritik är A och O även här.
Ruth Eriksson ger ett exempel:
–När folk har flyttat kan de ha fått ett annat namn och ett annat födelsedatum. Därför måste man gå bakåt i källorna, säger hon.
Fortfarande är kyrkböckerna den grundläggande källan. Och de innehåller så mycket mer än bara årtal. En del av det som står där kan tyckas obarmhärtigt i dag.
”Rentjuv”, ”idiot” och ”fånig” är några utlåtanden som släktforskarna i Norsjö stött på från en tid när prästens ord var lag.
Numera finns det mesta av kyrkbokföringen på mikrokort. Det gör det betydligt lättare söka i materialet.
– Men man bör lära sig att läsa korten innan man sätter sig vid datorn, säger Arne Lundgren.
Internet är inte den enda nya tekniken som har gjort intåg i släktforskningen. På senare tid har allt fler börjat använda sig av DNA-teknik.
– Det kommer mer och mer. Folk tar DNA-prover och skickar in, berättar Ruth Eriksson.
Men alla nymodigheter till trots – inget går upp mot att träffas, dricka en kopp kaffe och prata om människorna bakom de gamla dokumenten. Det är först då som tankarna kommer igång och historierna får liv på riktigt.
–Sedan är det en social bit också, säger Arne Lundgren.
De som är med i Norsjöbygdens släktforskarföreningär långt ifrån ensamma om att träffas och gå studiecirkel. Statistik från SCB visar att västerbottningarna är de flitigaste kursdeltagarna i hela Sverige.
De som bor i inlandet är allra mest aktiva och Norsjö kommun har näst högst andel kursdeltagare efter Åsele.
Stefan Svensson, kansli- och kommunikationschef på ABF, är inte förvånad över statistiken.
– Av tradition har Västerbotten varit ett starkt folkbildningsfäste, säger han.
En annan förklaring är att det inte finns samma utbud av aktiviteter i Västerbottens inland som i de större städerna. När dessutom kommunerna har små resurser som i första hand ska räcka till vård, skola och omsorg får studieförbunden en viktig uppgift i att vara med och erbjuda kulturupplevelser.
– Kanske är också föreningslivet mer aktivt och närvarande lokalt i Dorotea och Vilhelmina än i Tensta och Rinkeby. Folk är mer organiserade i föreningar, säger Stefan Svensson.
Samling. Bakre raden fr v Eva-Lisa Sjöström, Kurt Sjöström, Arne Lundgren, Maj-Lis Lidén. Främre raden Irene Lundmark Bergström, Björn Holmström, Ruth Eriksson.
Studerar. Björn Holmström, Ruth Eriksson, Irene Lundmark Bergström och Maj-Lis Lidén tittar igenom foton som föreningen fått. Längst till vänster Arne Lundgren.