Min pappa hade en helt annan roll än den som jag har och har haft till mina fyra barn. Jag har varit betydligt mer närvarande och involverad i barnens uppväxt än han någonsin var som pappa. Ingen skugga ska falla på honom, för så var det på den tiden och min pappa har betytt oerhört mycket för den jag är i dag. Han gav mig känslan för vad som är rätt och fel, dessutom har jag aldrig tvivlat på hans kärlek till mig. För det är kärlek vi ska fylla våra barn med.
Pappor av i dag ska klara allt. De ska vara händiga, laga god mat, satsa på jobbet, träna, vara en bra partner och dessutom vara involverad i barnens alla aktiviteter. Allt detta är en omöjlig ekvation, men vi strävar, försöker och vi lyckas kanske med några av alla dessa åtaganden. Vi gör allt för våra barn och det är så det ska vara, men vi bör kanske vara lite mer avslappnade i vår roll. Det behöver inte alltid vara så perfekt och vi behöver inte hinna med allt. Det är tillåtet att välja bort. Att emellanåt göra fel är mänskligt och ingen större katastrof. Men vi får aldrig sluta älska våra barn.
Jag lyssnar till Astrid Lindgrens klokskap ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Svårare än så är det inte.
Papparollen har faktiskt gjort mig till en bättre människa. Tack Robin, Joel, Malin och Hanna för att jag får vara er pappa!
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv