Volym. Gamla frimärken i bra skick kan vara värda så mycket som 1 000 kronor, men det är framförallt kvantiteten som har genererat pengar.
Den pensionerade EFS-pastorn Inge Rönnbäck, 77 år, och hustrun Elisabeth åkte till Eritrea 1962 för att arbeta som missionärer. Besöket varade i tolv år, varav fem i den lilla bergsbyn Gheleb.
I lägenheten i Byske finns många minnen från den tiden. På vardagsrumsväggen hänger en tavla som föreställer Eritreas högland och i bokhyllan står album med svartvita foton.
– Vi levde där i lugn och ro och trivdes väldigt bra. När man hör hur det är där nu vill man bara börja gråta, säger Elisabeth och placerar ut kaffekoppar.
Det var när Inge hittade en bunt med julkort på gamla soptippen som han fick idén att starta en frimärkes- och vykortsinsamling där pengarna skulle gå till Gheleb. Han uppmanade folk inom samlarkretsar att hjälpa till och så småningom trillade bidragen in.
Men det är snart 20 år sedan, och han får fortfarande brev och paket från hela Sverige.
– Det är helt otroligt! Jag har ingen aning om hur folk kan känna till det här fortfarande, det måste ha gått ryktesvägen. Det är roligt att så många vill hjälpa till, berättar han.
Insamlingen har genererat drygt 600 000 kronor och pengarna har skickats till en lokal kommitté i Gheleb som beslutat hur de ska användas. Men sedan Inge och Elisabeth nåddes av beskedet att kontaktpersonen dött har de inte kunnat skicka några pengar. Nu är de oroliga för insamlingens framtid.
– Vi har försökt ringa och skriva till andra personer i kommittén men får ingen kontakt. Vi vet inte ens om våra brev har kommit fram, konstaterar Elisabeth bekymrat.
Insamlingen har bland annat finansierat skolluncher, skolmaterial, vägreparationer och en trädgård där elever får lära sig att odla.
Om de inte får kontakt med byborna kommer de troligtvis att skänka pengarna på något annat sätt, exempelvis genom EFS och deras projekt i området. Hur som helst så kommer pengarna att göra nytta, tror Inge.
– Det är klart att det känns oroväckande att inte få tag i någon, men vi får helt enkelt byta projekt och stötta dem på annat sätt.
Han visar oss in i arbetsrummet som är belamrat med lådor och pärmar. Bidragen är noga sorterade efter motiv och Inge visar upp hela samlingar som föreställer kyrkor, idrottsmän och material med koppling till Norge. Eftersom han själv är filatelist har han ett bra öga för vad som är värdefullt och inte.
Ett gammalt och ovanligt frimärke i bra kvalitet är kan vara värt stora summor.
– Dem säljer jag antingen på auktioner, under samlingsträffar eller till samlarklubbar. Oftast handlar det om arvegods som ingen har orkat gå igenom. Nyare exemplar säljer jag till hekto- eller kilopris.
Insamlingen är helt och hållet Inges grej, även om Elisabeth har hjälp till som stöttepelare.
Så länge orken och viljan finns kvar kommer Inge att fortsätta samla in frimärken och vykort.
– Sedan får vi se om det är någon som vill ta över, säger han.
Minnen. Bilden är från 1963 och föreställer Elisabeth, Inge och dottern Maria. Eftersom det inte fanns någon väg till byn fick man ta sig dit med åsna.
Tema. Inge har sorterat vykort och frimärken efter kategori. Motiv som kyrkor och sport är vanliga.
Har gått ryktesvägen. Drygt 20 år efter att Inge Rönnbäck startat sin vykorts- och frimärkesinsamling fortsätter bidragen att strömma in.