Det är två individer som länge levt i full fart. De gillar verkligen sina jobb. Peter Nilsson är produktchef på Outotec, Jaana Tengman är projektledare för Nolia. Men de älskar också sin fritid. Och de blev trötta på att alltid stressa för att hinna kombinera de båda.
– Jag har grunnat på det här i drygt tio år. Det var på den tiden då friåret fanns, då bestämde jag mig att när jag fyller 40 år så ska jag också ta ett friår. Men möjligheten med friår försvann ganska snart. Så då började vi spara. Sedan tio år tillbaka har vi båda sparat med målet om det här – att kunna ta ett år ledigt, berättar Jaana Tengman.
Peter Nilsson gick in till sin chef och gav honom två alternativ.
– Du ska få välja – jag kommer att vara ledig ett år. Antingen får jag tjänstledigt eller så säger jag upp mig.
Han fick tjänstledigt. Och det var inte så att Peter klampade in och bara krävde. Båda har sett till att det på olika sätt passar hyfsat bra in i företagens situation för stunden.
– Jag hade precis blivit klar med en stor gruvmässa och nästa var först om två år vilket kändes bra. Man vill inte lämna någon i sticket. Men många tror att de kan allt och att de är oumbärliga på sina jobb. Fast det går ganska fort att någon annan kan ta vid. Nu menar jag inte att man inte behövs och inte gör ett bra jobb – men det går oftast att lösa, säger Jaana Tengman.
De hade gruvat sig för vad kollegorna skulle säga.
– Men det blev tvärtom. Först blev det tyst ett tag. Sedan började reaktionerna komma: ”Så himla fränt”, berättar Peter Nilsson.
Jaana förklarar att det inte handlar om att få sovmorgon i ett år.
– Det handlar om att hinna göra saker medan man orkar och ens familj finns kvar. Jag och min mamma har till exempel spenderat nästan två veckor i fjällen tillsammans. Sådant har jag aldrig haft tid till förr. Att bara hälsa på dem under veckan fanns inte på världskartan. Nu kan jag åka dit en dag, äta lunch och prata. Jag kan göra grejerna som jag vet att jag kommer att önska att jag hade gjort när tiden är slut. Pengar kan man tjäna igen, men inte tid.
På de två månader som gått sedan de började sitt egna friår har de haft 33 dagar ”på vift” som de säger. De har jagat fågel med sina tre vorstrar Lynx, Jagr och Iver i både Norrbotten och Västerbotten och nu senast fasanjakt i Finland.
– Vi har en bekant i Finland som vi hälsat på tidigare. Då märkte vi vilka bra jaktmarker det fanns där och tänkte att vi gärna åker tillbaka hit. Men då ska man hinna det också. Nu kunde vi äntligen göra en sådan resa, säger Jaana Tengman.
När de lever sina vanliga liv tillbringar de ganska få dagar tillsammans. Det är jobbet och sedan allt annat i vardagen.
– Det blir ofta så att tiden vi har tillsammans blir när vi är som mest trött. När jag är som mest till min fördel är jag på jobbet. Jag är trevligare mot alla andra än den jag tycker mest om. Nu tillbringar vi den tiden tillsammans. Nu får jag vara med den jag tycker om – utan att det är på tid, säger Jaana Tengman.
Men hur kommer det att gå att börja om jobbet den 1 oktober nästa år?
– Det kommer att gå hur bra som helst. Jag har inte flytt från ett jobb, bara tagit en paus. Jag älskar att jobba, säger Jaana Tengman och får medhåll av Peter.
– Det blir inte hemskt att gå tillbaka till jobbet. Det är skitkul att ha kolleger, att munhuggas och lösa problem. Däremot har vi redan bestämt att det här kommer vi att göra igen. Man fyller väl 50 någon gång?
– Eller 42. Nej, jag skojar bara, säger Jaana och skrattar.
Sedan tio år tillbaka har vi båda sparat med målet om det här – att kunna ta ett år ledigt.