MONICA ERIKSSON 50 år, Örviken, har spelat dragspel i 26 år. Favoritlåtar: ”Koppången” och ”Stardust”. Skulle gärna vilja spela: Tenorsax. Har lånat hem en men får inte fram ett ljud.
Är det någon mer som funderat på hur man stämmer ett fyrkörigt Cassoto?
Tja, det är ganska enkelt faktiskt. Man lägger ner dragspelet på ena sidan, till exempel på Karin Stenlunds köksbord, sedan öppnar man ett par lock vid tangenterna. Då ser man en massa korta tåtar där och sedan hojtar kapellmästaren "Usch, vad mycket damm det är!" Sedan rör man inte en enda tåt. Vad som ska göras mera exakt, förutom att försöka blåsa bort det värsta dammet, det är en fråga för en expert. Vanliga dragspelare nöjer sig med att titta. Sedan stänger de luckorna igen och drar en ny låt.
"Tjejdraget" har spelat tillsammans i 15 år och på alla möjliga ställen och sammankomster. En gång i månaden träffas de i Karins kök och övar tre timmar i ett sträck medan Karins man Lennart tittar på teve i ett rum längst bort i huset (och med stängd dörr) tills det är dags för honom att sätta på kaffe.
Och som de övar sen!
– Vi tragglar stämmor och vi har så himla trevligt, försäkrar Monica Eriksson.
Ska fyra stämmor bli en melodi, då gäller det att allt sitter för annars blir det fel. Ju färre som spelar, desto tydligare hörs misstagen. Är det julfest hos Odd Fellow eller dans någonstans då måste foxtroten funka i varenda oktav.
När Tjejdraget är ute på uppdrag, då är kompet med. Tre killar från "Bälgadraget"; trummor, bas och gitarr.
Vad gäller kompet så har tjejerna det riktigt bra förspänt, för alla hör de hemma i just Bälgadraget som funnits i 40 år. Tjejdraget är så att säga en satellit som aldrig klippt navelsträngen till moderskeppet. När bälgarna spelar, då spelar tjejerna också. Om ni fattar.
De har musiken i blodet, allt mellan visa och jazz, och visst har väl tanken på att någon gång uppträda på Jazzklubben Bostons lördagscafé snuddat vid en och annan hjärna, men:
– Vi har inte tillräckligt stor repertoar för det, konstaterar Lilian Brännström.
Eftersom de spelat tillsammans sedan 1999 så har den gemensamma låtskatten i alla fall hunnit bli väldigt blandad. Så blandad att somligt har glömts bort. När notbladen dyker upp igen blir det som att möta en kär gammal vän från fordom, som "Det går en vind över vindens ängar" till exempel.
– Trevligt, den där får vi inte glömma bort, påpekar Monica.
Det är kapellmästaren som står för arrangemangen, för kapellmästaren har alltid en plan.
– Och så har vi diskussioner om låtar, men vi grälar aldrig.
Vi tragglar stämmor och vi har så himla trevligt.
KARIN STENLUND, 68 år, Ersmark, har spelat dragspel i drygt 40 år. Favoritlåtar: Det växlar. Vet inte vad hon ska välja. Skulle gärna vilja spela: Ingenting annat än dragspel. Dragspel är bäst.
LILIAN BRÄNNSTRÖM, 75 år, Ersmark, har spelat dragspel i 27 år. Favoritlåtar: ”Anthem” ur Chess och ”Smoke gets in your eyes”. Skulle gärna vilja spela: Gitarr. Började en gång men tappade sugen. Kan tre ackord.
CATRIN ERIKSSON, 44 år, Sunnanå, har spelat dragspel i 34 år. Favoritlåtar: ”Summertime” och ”La voix”. Skulle gärna vilja spela: Gitarr. Kan ett ackord. Tror hon.
SKYLL PÅ KATALOGEN. Som flicka såg Karin Stenlund ett helt mittuppslag med bara dragspel i Gunnars Katalog. Sedan var hon fast.
ROLIGAST. Spela själv är bäst. Lyssna på andra är inte lika kul tycker Karin Stenlund som dirigeras av Monica Erikssons flöjt.
FLÖJTAR OCH DRAR. Bytt är bytt för Catrin och Monica. Båda Eriksson.
GAMMELTJO GÅR BORT. Lilian Brännström diggar jazz till tusen. Foto: Roine Sandlén.