På sadel. Cykelresan genom Europa och ner till den Afrikanska kontinenten är inget som Jonathan Wallmark vill göra om, men han ser det som en positiv upplevelse. Foto: Lars Eriksson.
15Utanför fönstret breder den istäckta sjön, Renbergsvattnet, ut sig som panoramabild. Jonathan Wallmark, 22 år, sitter hemma i föräldrahemmet och berättar om sitt livs resa, den strapatsrika cykelresa som han och kompisen Niklas Lundgren, 23 år, gjorde i somras. Med 70 resdagar och 190 timmars effektiv cykeltid färdades de genom hela den europeiska kontinenten, ända ner till Afrika.
– Mötet med alla fantastiska människor var den stora behållningen, säger Jonathan.
Resan var en galen idé och ett avstamp inför den långa studietiden som väntade. I höstas påbörjade han nämligen en utbildning till civilekonom i Umeå.
– Min kompis Niklas och jag satt på en krog i Åre och pratade skit när idén om att cykla till Afrika kläcktes. Jag blev direkt helt såld på tanken.
Jonathan började träna och jobbade extra för att spara pengar. Han köpte en cykel och i mitten av maj påbörjade de resan som startade i Malmö och hade som mål Tunisien på den afrikanska kontinenten.
– När vi startade visste vi inte hur länge vi skulle bli borta, men det visade sig att resan gick fortare än vad vi hade trott.
Vissa sträckor körde de på i ett ganska högt tempo. Mellan Zagreb, i Kroatien, och Montenegro hade de endast två vilodagar.
– En strecka på 70 mil körde vi utan några vilodagar. Där matade vi på ganska bra.
Utslaget på hela resan så hade de ungefär lika många cykeldagar som vilodagar. Snittet på dagsetapperna låg på ungefär tio mil och som längst skrapade de ihop sexton mil. Cykeldator och GPS hjälpte dem att hitta rätt genom Europa.
I början av resan fick Jonathan problem med sina knän.
– Jag trodde att jag fick kramp för att jag var för otränad. Jag stretchade men det gjorde ingen skillnad. Efter ett par mil hade jag ont igen. Vissa dagar var jag orolig över att jag inte skulle kunna avsluta resan.
Tack vare internet kunde han googla sig fram till vad som var problemet. Det var helt enkelt sadeln som var för lite för högt inställd.
– Någon vecka efter att jag justerat inställningarna var allt bra igen. Men det var trots allt ungefär 80 mil jag fick cykla med de onda knäna.
Ibland blev de tvungna att cykla på motorvägar och det var inte speciellt trevliga sträckor. I hög hastighet och med ganska små marginaler passerade bilar och lastbilar förbi dem. De mindre och slingriga vägarna som gick efter kustlinjen i Kroatien var bland de vackraste på resan, men även där var trafiken tät och besvärande för de båda cyklisterna.
– De älskar att tuta där nere, alla tutar. I början blev vi skraja, men efter ett tag vande vi oss med det också.
Tuffaste vägsträckan var i Italien där trafiken hade letts om eftersom det pågick ett vägarbete.
– Då fick vi cykla nästan fyra kilometer med arton procents lutning, i 40-gradig värme.
I Albanien blev det uppståndelse när de två svenska grabbarna kom cyklandes i neonkläder och tighta byxor. På ett ställe cyklade de ikapp och förbi några barn på en flakmoppe. Det blev ett ögonblick som troligen var höjdpunkten på resan. Strax därefter blev det ombytta roller när barnen på flakmoppen körde om dem. Så fortsatte det, ena stunden låg cyklisterna från Sverige först, för att strax därefter bli omkörda av de albanska barnen.
– Vi high fivade och hejade på varandra. Det blev nästan som en tävling. Albanien var en fröjd att resa genom.
Albanien var också landet där den otrevligaste upplevelsen utspelade sig för Jonathan. Han åkte omkull i en hastighet av 30 kilometer i timmen.
– Jag tappade fokus för ett ögonblick och kom utanför asfaltkanten. När jag försökte ta mig upp på vägen igen gled framhjulet och jag ramlade på asfalten. Jag fick brännsår på sidan av kroppen och på armbågen. Det blev jobbigt när det inte gick att hålla rent och torrt under resten av resan.
Förutom att trampa och titta på allt som de susade förbi var det många tankar som passerade genom huvudet. Nästan lite terapeutiskt, förklarar Jonathan.
– Man kommer inte undan sina tankar när man sitter där och cyklar. Mycket av det jag tidigare skjutit ifrån mig har jag nu tagit tag i, medger han.
När de till slut anlände till Tunisien, via färja från Italien, hade de besökt 13 länder. Den 380 mil långa resan var slut. Och hem då?
– Vi flög. Jag har i princip inte cyklat något efter vår resa, säger han skrattandes och tillägger att rumpan var riktigt öm efter alla mil på sadeln.
Jonathans 10 tips inför cykelresan
1.”Gör en bikefit, en tjänst många cykelbutiker erbjuder. Där mäter de kroppen och ställer in sadelhöjd med mera, så att man inte skadar sig. Det hade besparat mig mycket smärta och det är värt den extra slanten det hade kostat.”
2.”Håll nere vikten på packningen. Investera i bra kläder med låg vikt som andas väl. Vi klarade oss gott med två 40-liters väskor var. Det kanske låter mycket, men det är väldigt lite i jämförelse med vad man kan hänga upp på en cykel.”
3.”Planera inte för mycket. För oss fungerade det bra att planera rutten från dag till dag med hjälp av vår cykeldator.”
4.”Ta inte i för mycket utan håll tempot på en nivå där pulsen inte stiger. Även om man känner sig pigg och taggad kan man lätt gå in i väggen. Detta kan vara lite knepigt till en början, men man lär sig snabbt.”
5.”Var inte orolig över din fysik. Jag var jag inte alls vältränad innan jag gav mig iväg och hade ingen större erfarenhet inom landsvägscykling. Din kropp vänjer sig snabbt och du kommer att inse att det är lättare att cykla 10 mil om dagen än vad du tror.”
6.”Våga lita på människor. Ta hjälp av folk och jag rekommenderar varmt att använda webbsidan couchsurfing.com. Genom den kan man få kontakt med lokala människor som gärna visar upp sin hemstad och har många värdefulla tips. De erbjuder dig ofta även en varm dusch och en säng för natten. Detta är generellt gratis, vilket aldrig är fel.”
7.”Investera i en tälthängmatta. Överraskande bekväm, lätt att sätta upp samt liten och nätt som en sovsäck. Alla som har varit ute och tältat vet hur svårt det kan vara att hitta en bra tältplats och jag lovar att det är betydligt lättare att hitta två träd med lagom avstånd.”
8.”Njut av småstäderna. Det är lätt att trilla i turistfällor, men enligt mig är de riktiga guldkornen städerna och platserna du aldrig hört talas om.”
9.”Ha alltid med extra cykelslangar och ett multitool.”
10.Se till att alltid ha ett par hundra euro med er om ni reser i Europa. Det är lätt hänt att kontanterna tar slut och majoriteten av länderna i Europa har brist på kortmaskiner.”
Man kommer inte undan sina tankar när man sitter där och cyklar.
Punka. Första kom i Danmark, men sedan blev det allt vanligare. ”I slutet av resan fick vi åtminstone en punktering per dag, oftast två eller fler”, säger Jonathan Wallmark. Foto: Lars Eriksson.