Foto: Lars Eriksson.
Attacken är över oss. Människor flyr undan, försöker sätta sig i säkerhet.
Media rapporterar om invasionen. Varningar utfärdas och i tv-sofforna sitter experterna och ger tittarna goda råd om hur man bäst ska förhålla sig till det annalkande hotet, som enligt prognoserna successivt kommer att öka.
Råd som enhetlig klädsel, skyddsutrustning, att inte vistas ute och utsätta sig för extrema risker är vad som sägs.
Experten i rutan ler missklädsamt.
Han talar inte om utegångsförbud, men mellan raderna går det att uttolka. Åtminstone ska man tänka på att barn och särskilt känsliga personer i första hand och försöka att undvika att vara i närheten av de områden där fienden samlas. I år tycks befälhavaren har gjort ett extra gott jobb. Styrkorna är större än någonsin.
Med målet i sikte och med totalt dödsförakt anfaller de oss utan att blinka.
Jag tänker surt att experten kan sitta där och prata om skyddsåtgärder, som att stanna inomhus, till exempel, medan han låter smilbanden sträcka sig upp till örsnibbarna, han som inte ens befinner sig i närheten av de drabbade områdena.
Han som sannolikt tar segelbåten ut i skärgårdsidyllen och sätter sig framför grillen och intar en lustfylld måltid medan måsarna tjuter ovanför hans huvud och kvällssolen speglar sig över vattenytan.
Senaste rapporten meddelade att en ny tuffare styrka är på väg in i den redan drabbade zonen. Det vill säga hit. Till norra Sveriges inland. Tur att vi här uppe är sega, prövade och tåliga. Oss knäcker man inte så lätt. Och i rättvisans namn har attackerna nu börjat drabba områden som tidigare varit aningslöst befriade.
Men det rör sig om en svårbesegrad armé.
Sommaren är här nu. Nyhetsrapporterna klass I varnar för värmebölja.
Fienden gynnas.
Sommaren är här nu och i vattenpölarna föds de i tusentals.
Det är myggornas krig.
