I januari 1987 var det skralt med besökare på ungdomsgården i Bastuträsk. Faktum är att det inte ens lönade sig att ha öppet så många dagar som man brukade, tre dagar fick krympa ner till två. Det var helt enkelt inte lika populärt att komma dit längre.
– Främsta orsaken är nog att ungdomarna har tillgång till video i hemmen, berättade Maria Lustig, som då var föreståndare på fritidsgården.
Det här borde ju vara enkelt ordnat. Videokvällar! Men nja, visst hade de testat på fritidsgården, men det fanns ett krux, reglerna sa att endast barntillåten film fick visas och hur kul är det?
– De lite äldre ungdomarna vill ha lite häftigare filmer. De föredrar att sitta och diskutera filmer, idrottstävlingar och sådant framför att se barntillåten film, sa Maria Lustig.
På biografen i Arjeplog hade man ett liknande problem som på ungdomsgården i Bastuträsk. Ja, inte med just att de enbart fick visa barntillåtet, men att folk hellre satt hemma i sina egna soffor och tittade på film än att knalla hela vägen till biografen.
– Trots kulturministerns signaler om ökat stöd till glesbygdsbiograferna kommer vi ändå att stänga. Vad hjälper det, att staten köper nyare och billigare projektorer till oss eller att filmhyran blir billigare? Det kommer ju ändå inget folk till föreställningarna, konstaterade biografägaren David Sundström.
Men det var inte riktigt alla som svor åt videon – det som stjälper den ene hjälper den andra. På OK i Arjeplog hurrade man, för där på macken hyrdes det ut cirka 10 000 filmer per år, vilket gjorde dem till den näst största videouthyraren i Norrbotten bland OK-mackarna. Främst var det ungdomar som kom in för att hyra film, men även rätt många barnfamiljer. Komedier som ”Sällskapsresan” och ”Polisskolan” var allra populärast.
Och även om ryktet om den hemska ”biodöden” dundrade fram över landet hade det inte riktigt lyckats nå till precis varje hörn. I Lövånger, där var det fortfarande ”full rulle” inne på biograf Monsunen i Folkets hus. Man hade en ny projektor och ”Sällskapsresan” hade lockat 160 besökare, ”Polisskolan III” drog ännu fler – den sågs av hela 200 personer fördelade på tre föreställningar. Man planerade att visa två filmer i månaden och hade stora förhoppningar om att Lövångersborna skulle fortsätta att hitta till biosalongen. Förmodligen blev det rätt förutspått, om man tittar på de filmer som kom 1987 och skulle visas i Lövånger så var det en hel del som blev tittarsuccér, så som ”Jönssonligan får guldfeber”, ”Footloose” och ”Ronja Rövardotter”.
Och nu, 27 år senare, finns bio Monsunen kvar. Det gör däremot knappt videon.
De lite äldre ungdomarna vill ha lite häftigare filmer.