Ett uterum som passar för snö och kyla.
Först kör man genom Boliden, sedan fortsätter man en liten bit till och vips! så är man i Dalvik. Fyra hus har just denna adress, så då är det kanske en by i alla fall. Fast den gången då Birgitta red förbi, vilket börjar vara ganska länge sedan nu, så var det kanske bara ett enstakaställe ändå. Adresser och postnummer förändras ju så lätt. Ett sommarhus var det i alla fall den gången; någon annans dessvärre. "Åh, här i skogen vill jag bo", tänkte den dåvarande Bolidenbon Birgitta, red hem igen och berättade om sitt husfynd för maken.
Så gick det en liten tid och rätt vad det var så var huset till salu.
Sedan dess har det gått cirka 14 år. Kåken, vars allra ursprungligaste del lär vara från 1800-talets andra hälft och som byggts ut av senare generationer, saknade något mycket väsentligt. Det tyckte både Birgitta och Hans, trots att de hade fullt upp med renoveringen.
En veranda, en inglasad, det var vad som fattades. Och stiliga pardörrar, det saknades också, det höll Birgitta styvt på.
Nu har de äntligen fått sitt uterum vars utseende de verkligen har kämpat för att få till på det rätta sättet.
- Verandan måste passa till huset. Eftersom det har byggts om flera gånger så fick inte verandan se för antik ut.
Å andra sidan fick det inte bli något för modernt heller. En PRO-kuvös med skjutbara glasväggar var bara inte att tänka på. Det måste bli något mera ombonat med mera trä och flera, fast mindre, fönster.
- Fönstren blev en budgetvariant, vi hittade dem hos Sorseledörren, berättar Hans.
Birgitta ville, förutom dörrar, absolut ha en kristallkrona också. Först provade de att hänga upp ett glittrande arvegods i taket, men den modellen såg för prålig ut. Lösningen blev en ny kristallampa från Mio.
Sedan ville Birgitta ha ett riktigt stort bord att arrangera riktigt stora middagsbjudningar och trevliga vinprovningar omkring. Helst skulle det vara rustikt hemsnickrat förstås.
- Men hon hade inte tålamod att vänta, avslöjar Hans.
- Jag hittade bordet hos Ica X-tra i Boliden. Därifrån kommer de flesta ljusstakarna också, tillägger Birgitta.
Att fixa den rätta stilen kan ibland vara lättare än man tror. Lampor och möbler finns närmare än man kan ana. Birgittas auktionsfynd, som krävde ett exakt vinklat hörn för att riktigt komma till sin rätt, det fann också sin ultimata placering till slut. Piphyllan har kvar sin originalmålning. Nu fattas bara några riktigt långa pipor att ställa på den.
- Verandan är faktiskt bäst höst, vinter och vår. Vi värmer upp den med en gasolkamin. Det är så mysigt att sitta här och titta på solen och himlen. Och när vi tagit bort lite mera skog, då blir det ännu mera utsikt över Bjurlidträsket.
Eftersom verandan vetter mot söder så blir den lite för varm på sommaren. Ett problem som lösts på ett enkelt sätt eftersom huset även försetts med en altan, som visserligen har ett tak men som för övrigt är helt öppen. Där är det luftigt och skönt när solen gassar.
Och apropå värme - det är när det är helg, nyår till exempel, som gaskaminen är igång för fullt. När blåveckorna återkommer, då blir det att hålla grundvärmen vid liv så att det inte bildas kondens på rutorna.
Sedan finns det förstås en sista undran som behöver få ett svar - priset - hur mycket har verandabygget kostat makarna Sundwall?
Det har de faktiskt inte riktigt kläm på, men grävt ett djupt hål i plånboken det har det förstås gjort.
- Det är i alla fall husets dyraste rum, konstaterar Birgitta. Och pardörrarna är dyrast av allt.
BIRGITTA OCH HANS SUNDWALL
Ålder:59 respektive 63 år.
Bor:I Dalvik, närmaste större ort är Boliden.
Familj:Två barn, tre barnbarn och två hundar som båda är av rasen australian kelpie.
Komplettering:Verandan ska förses med nya sittplatser, det ska bli väggfasta bänkar runtom.
Fönstren blev en budgetvariant, vi hittade dem hos Sorseledörren.
Gasolkaminen fixar värmen.
Vintertid trivs julrosor och smågranar på verandan. Till sommaren blir det Mårbackapelargoner istället.
Den gamla hyllan är specialgjord för rökdon med riktigt långa skaft.
Äkta bäver,det var Hans som sköt. Skinnet värmer gott på soffan.
Birgittas egenhändigt skjutna tolvtaggare och Hans sextontaggare har försetts med ledlampor.
Verandan är som skapt för trevligt umgänge.
Verandan lyser i vintermörkret. Snart är det dags för Birgitta Sundwall och de fartiga hundarna Essie och Amigo att dra sig in i den goa värmen igen.
Att bo i skogen är underbart för både människor och hundar. Bara att öppna dörren och ge sig ut i det vilda.