Jobbet. ”Jag trivs bäst att köra linjerna utanför stan”, berättar Per Anders. Foto: Lars Eriksson.
Klockan är exakt 08.25 när den stora bussen försiktigt sätts i rullning och lämnar Skellefteås busstation med destination mot Sandfors.
– I dag behöver vi inte trängas, säger busschauffören Per Anders Hådén och kastar en blick bakåt i den tomma bussen.
När Per Anders fyllde 64 år slutade han sin anställning på Skellefteå Buss och blev pensionär. Det är nu fem år sedan och han kör fortfarande buss, dessutom åt samma uppdragsgivare. Det är en himmelsvid skillnad att jobba som pensionär mot att vara anställd, menar Per Anders.
– Nu jobbar jag på mina villkor, om jag inte kan eller vill så jobbar jag inte. Jag är ganska bra på att säga nej, men jag säger nästan alltid ja.
Under dessa fem år har han har jobbat ungefär halvtid, förutom en period när Skellefteå Buss hade svårigheter att hitta chaufförer då han jobbade heltid. Även om pengarna är ett välkommet tillskott i hushållskassan så är det inte den huvudsakliga drivkraften.
– Det är framför allt de sociala kontakterna som gör att jag längtar till jobbet.
Att jobba utan en anställning innebär oftast inhopp med kort varsel. I bästa fall får han sina körpass dagen innan, men om någon chaufför blir sjuk kan trafikledningen ringa tidigt på morgonen.
– Det är ingen fara, jag är beredd. I morse drack jag min första kaffekopp klockan kvart i tre. Jag brukar alltid vakna vid den tiden, säger han och avslöjar att han förmodligen kommer att ta en liten tupplur när dagens skift är till ända.
Per Anders känner sig pigg och frisk så han har inga planer på att sluta jobba. Var femte år behöver busskortet förnyas.
– Klarar man inte läkarundersökningen så är det bara att lämna in.
Skellefteå Buss har däremot satt ett slutdatum för när chaufförerna inte längre får köra, berättar företagets vd Andreas Olofsson.
– Vi har alltid ett gäng 70-åringar som vill fortsätta, men där har vi satt gränsen, säger han.
Andreas menar dock att de kanske någon gång i framtiden måste ompröva 70-årsgränsen eftersom befolkningen blir allt äldre och håller sig friskare högre upp i åldrarna.
– Så småningom kommer vi kanske att behöva fimpa åldersgränsen och istället ha tätare medicinska kontroller. Det skulle kunna vara en lösning.
Men det finns även ett annat lite dilemma, pensionärerna konkurrerar om samma timmar som de yngre chaufförerna som är på väg in i yrket.
– För oss är det viktigt att kunna erbjuda ny personal så många timmar som möjligt. Det är trots allt dem som är vår framtid.
Men han poängterar att deras verksamhet, som har så många arbetstoppar, är i behov av människor som har möjlighet att hoppa in med kort varsel. I dag har de ett drygt tiotal medarbetare som är pensionärer, men ändå valt att fortsätta köra.
– Vi behöver och kommer alltid att ha ett behov av pensionärer som vill jobba extra.
Lestanders Buss har däremot inga definitiva åldersgränser för sina chaufförer. Eftersom det är ett litet bolag med få medarbetare så finns möjligheten att göra individuella bedömningar, menar vd:n Dennis Lestander.
– Vi har några chaufförer som just passerat 70-strecket. Vi är alla olika och det finns många friska 70-åringar. Fördelen med erfarna medarbetare är att de vet vad som ska göras och det sällan eller aldrig blir några problem, säger Dennis Lestander.
När bussen, med pensionären Per Anders vid ratten, når Sandfors är den några minuter efter tittabellen. Inget som varken bekymrar eller stressar Per Anders när han vänder ekipaget för att åter köra mot Skellefteå. Han förklarar att det alltid är vädret och trafikförhållandena som avgör hastigheten, aldrig tidtabellen.
– Det är bättre att komma fram lite för sent än att hamna i diket.
Per Anders är en rutinerad chaufför som tog sitt busskort för över 30 år sedan, något han aldrig har ångrat.
– Det är ett fritt jobb där man inte har en chef hängandes över axeln hela tiden. Det är jag som är kapten på skutan.
Att Per Anders gillar att både prata och skämta råder ingen tvekan om.
– Man skulle ha blivit flykapten istället för då hade man aldrig behövt tanka själv.
Klockan är snart 10.15 och dagens arbetspass är över.
– I morgon har jag annat att göra så då tar jag semester, säger han med ett nöjt leende och stänger dörren till bussen.
Fakta
Per Anders Hådén
Ålder:69 år.
Familj:Sambon Märta Dimitri Hådén, de vuxna barnen Veronica, 39 år, och André, 30 år, samt katten Diesel.
Bor:Skelleftehamn.
Intressen:Hans två veteranbilar, Opel Rekord Olympia från 1957 samt VW 1 200 från 1966.
Fakta pension
Du kan tidigast ta ut pension från och med den månaden du fyller 61 år.
Fram till 67 års ålder har du rätt att arbeta, efter det krävs samtycke från din arbetsgivare.
Du har rätt att ta ut pension och arbeta samtidigt.
Desto längre tid man väntar med att ta ut pensionen desto högre månadsbelopp.
2012 var den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige 64 år, vilket var högst i EU. Genomsnittet för hela EU var 59 år.
Källor: Pensionsmyndigheten och SCB.
Vi behöver och kommer alltid att ha ett behov av pensionärer som vill jobba extra.
Bakom ratten. Det är frihetskänslan och de sociala kontakterna som lockar i jobbet som busschaufför, menar Per Anders. Foto: Lars Eriksson.
Arbetssugen. ”Det känns aldrig betungande att åka till jobbet”, säger den 69-årige busschauffören Per Anders Hådén. Foto: Lars Eriksson.