Mjukt och skönt. Burträskbor har tydligen alltid ett lurvigt underlag för fötterna. Obs. Fotomontage: Åsa Samuelsson. Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT.
Det är en seglivad myt, att människor från Burträsk har hår under fötterna. Det finns internetforum dedikerade till frågan och teorierna varierar: Burträskborna var så hiskeligt bra på fårklippning och fick därmed ull under fötterna. En mindre snäll förklaring är att de lierat sig med djävulen och fick dämpande hår under fötterna så att de tyst skulle kunna spionera på andra och kanske till och med stjäla ljudlöst. Den mest populära förklaringen tycks dock vara att de rivaliserande Skellefteborna startade ryktet att ”de lata Burträskarna ligger så länge på sofflocket att det hinner växa ut hår under fötterna.”
Det här är en väldigt gammal myt, men den lever kvar och kan fortfarande upprepas ända ner i förskoleåldern av folk i bygden. För det är det som är fascinerande med myter, de har en extrem förmåga att bita sig fast.
För att ta ett mer modernt exempel: Innan sommaren kom det ut en ny chokladkaka på marknaden här i Skellefteå. Den innehåller jellybeans och poprocks. Och för några av oss började ett nästan bortglömt varningsflagg svaja i bakhuvudet. ”Ät den för gud skull inte samtidigt som du dricker läsk för då sprängs magen!”
Anledningen är att poprocks, ett färgglatt godis som poppar i munnen, ska reagera på samma sätt som bikarbonat och läsk – det sväller. Så pass att ungen som gjorde reklam för godiset i slutet på 70-talet, Mikey, dog just på detta sätt! Han gjorde nämligen det fatala misstaget att efter att ha svalt godiset också hälla i sig en hel burk coca-cola och klämkäcka Mickey blev därmed ett minne blott.
Detta är naturligtvis inte sant. Men nog togs det på allvar när det var som mest aktuellt. I USA upprättades en snabblinje för oroliga föräldrar, godisföretaget köpte helsidesannonser och skickade ut lugnande brev till rektorer över hela landet. Men det hjälpte inte, 1980 slutade godiset att säljas (för att sedan återupptas fem år senare av en annan godisproducent). Samma rykte kom också att uppstå gällande den munuppfräschande mentos.
Just den myten testades i det allra första avsnittet av det populära programmet ”Mythbusters”. Och tja, magen kan visserligen svälla om du sväljer ohyggligt mycket av godiset och av läsken men oavsett sprängs den inte. Killen som spelade Mikey i reklamen fick dessutom för några år sedan ställa upp i tv bara för att visa att han lever.
Man skulle ju lätt kunna tänka att myter, speciellt de absurda, borde dö ut över generationer, men det är snarare tvärtom. Anna Sölvberg skrev för ungefär tio år sedan en magisteruppsats där hon undersökte hur ungdomar förhåller sig till myter. Och visst hade de hört de flesta och vissa var de helt övertygade att de var sanna eftersom de ”sett det på tv” eller kanske till och med det hade hänt kompisens förre pojkväns kusin. Speciellt coca-cola tycktes, precis som i fallet med Mikey och poprocks, vara upphovet till flera berättelser.
Flera unga hade till exempel för vana att torka av överdelen av flaskan innan de satte den till munnen eftersom de hört att korken innehöll ett cancerframkallande ämne. Det fanns också rykten om att drycken stod i lager där många råttor härjade och om man hade riktigt otur kunde flaskan eller burken vara sprejad med äcklig råttavföring. Och så var det ju det där med kokainet som fanns i läsken för att göra köparna beroende. *
Myterna härrör ofta till just den stad där man bor. Eller rättare sagt myten ändras för att passa in i staden, det som skett stora torget i Falun har också skett på möjligheternas torg i Skellefteå. Och många killar med hål i örat kände sig nog något förvirrade på 80- och 90-talet när de reste över stadsgränserna då det fanns en väl etablerad myt som sa att vilket öra man hade hål i avslöjade vilken sexuell preferens man hade. Och sidan byttes mellan städerna.
Idag kan den myten te sig som fruktansvärt löjlig. Men man fortfarande hitta många nya trådar på internet av typen: ”Vilket öra ska jag ta hål för att inte ses som homosexuell?”
Det kanske tyder på att ett uttalande av den kände amerikanske psykologen Rollo May är rätt: ”Myter dör aldrig, inte heller vissnar de bort. Myterna omtolkas bara för varje ny generation för att kunna passa in i tiden”. Och då spelar det ingen roll om så myten uppstod bland oroliga föräldrar i USA, bland tonårsskvaller eller från illvilliga Skelleftebor, den etsar sig fast och blossar på nytt upp gång på gång.
Och vad kan dra för slutsats av det? Tja, förmodligen att Burträskborna aldrig kommer att bli av med sina håriga fötter.