Det är inte sparktider riktigt än. Foto: Leif Andersson.
Fast det där sägs förstås inte i tevereklamen. Kanske står det att läsa på nätet (om man bara ids leta tillräckligt länge). Men nu är det en livs levande tandhygienist med kunskap och yrkeserfarenhet som säger det i ett magnifikt bönhus högst uppe på backen en snöfri novembertisdag.
De som hör detta, för vissa ganska nedslående budskap om nypon, är alla medlemmar i pensionärsföreningen Skråmträsk/Bjurfors SPF.
Det är inte bara det att de sitter som tända ljus och pustar ut efter den inledande gympan. De ställer också intresserade frågor om protesborstar och trekantiga tandstickor till Ulla Sundström från Folktandvården i Skellefteå. Denna Ulla som lätt och ledigt pratar om munvårdens alla aspekter i en hel timme.
Det finns både sugtabletter och sprayer att ta till när saliven tryter och muntorrheten kommer smygande. Vilket den gör hos alla. Förr eller senare.
Nu är det inte bara tänder SPF:arna har intresserat sig för denna höst. En sjukgymnast, en dietist och en fotvårdare har också besökt detta trogna gäng som inte bara har tisdagar som sin gemensamma aktivitetsdag. De träffas på torsdagar också och spelar boccia.
Faktum är att det är sådant här de för tillfället unga, som vill flytta till en mysig by, borde tänka på i första hand. Glöm den läckande duschslangen och skänk istället en tanke åt den blivande hembygdens pensionärsförening. Är det damer och herrar med go i? Som träffs och trivs och pratar. Gemenskap, vare sig man bor glest eller tätt, det är A och O i alla väder. Kan varken värderas i kronor eller euro.
Finns det en sammanslutning som de här SPF:arna i Skråmträsk, ja då kan man se ålderdomen an med tillförsikt. Man behöver i alla fall inte vara ensam och var och en har med eget kaffe i egen termos, ty så bjuder traditionen. Den - traditionen alltså - är för övrigt lika stark när det gäller allsången och det är sannerligen ingen brist på sånghäften.
När Sture Stenlund plockat fram sitt dragspel fylls bönhuset av "Den gamla dansbanan". En låtfavorit av en mycket särskild anledning, för en gång i tiden fanns det en dansbana i trakten. Ett ställe som de närvarande har egna minnen av.
Medan novembers fuktiga gråhet får hela nejden att mera likna gråbrun höst än gnistrande vinter så går det ju alltid bra att drömma om ljusare tider också. Självklart får SPF:arna besök av Lucia vad det lider. Ja, faktum är att hela året bjuder på en hel radda av större och mindre festligheter och utflykter både här och där. Redan nu finns det de som drömmer om sommaren och de gemensamma utflykterna (med kaffetermos förstås) till Gröna Lund.
Glöm den läckande duschslangen och skänk istället en tanke åt den blivande hembygdens pensionärsförening.
På tisdagarna är det fullt runt borden när SPF:arna träffas. Foto: Leif Andersson.
Egna tänder. Protes. Implantat. Varje sort kräver sin egen, speciellt anpassade borste, berättade Ulla Sundström. Foto: Leif Andersson.
Sture Stenlund sköter om dragspelandet. Foto: Leif Andersson.
De är trogna, SPF:arna. Ett 20-tal kom för att lyssna på tandhygienisten Ulla Sundström. Foto: Leif Andersson.
Gympaledaren heter Hjördis Andersson och bredvid sitter hennes Åke. Kaffekorgen har hängt med länge. Foto: Leif Andersson.