Vid havet. I Boviken har Bert Öhlund sitt paradis. Stugan ligger bara några kilometer ifrån hans föräldrahem i Fällbäcken. Foto: Lars Eriksson.
Havsvattnet i Boviksfjärden ligger alldeles stilla och bara väntar på att kylan ska frysa dess yta, vinterns ankomst är obönhörligen på väg. I dag ska Bert Öhlund, tidigare kommunalråd och högst ansvarige politiker i Skellefteå kommun, ta upp båten. Något som förr krävdes noggrann planering för att hinnas med, men nu görs när lust och tid finns.
– Jag har en fantastisk utsikt. Att sitta och fika på morgonen, samtidigt som jag tittar ut över fjärden är ganska rogivande. Det här är ett andningshål.
På den tiden han var kommunalråd så kunde telefonen ringa i tid och otid, skillnaden mellan arbete och fritid flöt ihop. Han var alltid nåbar, men i dag har han betydligt bättre kontroll på sin egentid.
– Det har inte bara varit ett uppdrag utan ett sätt att leva. Tack vare att jag är bra på att koppla på och koppla av utan att bli stressad, har det gått bra.
Åren innan hade stora problem med sin mage, men av någon anledning försvann magkatarren i samband med att han ersatte Lorentz Andersson som kommunalråd.
– Jag brukar retas med Lorentz och säga: ”När du flyttade till Umeå blev min magkatarr mycket bättre”. Men det hade givetvis inget med det att göra, säger han glatt.
Bert föddes i Skellefteå och flyttade som ettåring till Fällbäcken. Hans politiska engagemang väcktes i början av 1970-talet då han som glasarbetare blev fackligt aktiv.
– Jag såg att det behövdes en motpart till arbetsgivaren. Men efter ett par år insåg jag att det inte gick att lösa allt på den fackliga vägen, därför blev jag engagerad i politiken.
Det började med ett styrelseuppdrag i Skellefteå museum, där han blev kvar i många år. I början av 1980-talet klev han in i den nybildade fastighetsnämnden för att sedan ett par år senare fortsätta till personalnämnden. När han sedan också valdes till ordförande i Skellefteå Krafts styrelse blev Bert heltidspolitiker.
– Jag har ofta valts till ordförande i styrelser där jag inte tidigare medverkat. Folk har överseende med att man inte kan allt när man är ny. Det gäller att inte låtsas att man begripigt något tidigare än nödvändigt, för när man uppfattas som kunnig kan man inte längre ställa de dumma frågorna, säger han och skrattar.
Bert var en doldis i mångas ögon när han i mars 2001 tog över kommunalrådsposten efter den då betydligt mer kände Lorentz Andersson som var på väg att tillträda posten som Västerbottens nye landshövding.
– Det var aldrig något jag hade strävat efter, tvärtom. Men mina partikamrater övertygade mig om att jag skulle ställa upp och ta på mig rollen som kommunalråd.
Han hade aldrig några ambitioner att bli en ”ny” Lorentz utan bestämde sig snabbt för att bara vara sig själv och göra så gott han kunde. Taktiken för att komma in i jobbet har för Bert varit att försöka lära sig lära sig lite om mycket istället för mycket om lite. Precis som alla andra människor har Bert i vissa stunder känt ett litet tvivel till sin egen kapacitet.
– Varje dag har jag tänkt: ”När ska de avslöja mig? En vacker dag kommer de fatta att jag inte begriper något”.
Skellefteå Krafts satsning på vindkraft känner sig Bert både delaktig i och stolt över, men Sekab blev däremot inte alls ett lika lyckat projekt. Han menar samtidigt att man måste våga satsa för att ha någon möjlighet att vinna.
– När vi gick in i det trodde alla på idén, även jag. Sedan visade det sig att de tekniska problemen var för svåra.
Att etanolen inte blev någon framgång är en sak och något man måste acceptera, men enligt Bert spårade Sekab-affären ur när bolaget gick ifrån ursprungsidén med barrskogsråvara tog ett flertal beslut utan att underrätta sina ägare. Skellefteå Kraft har trots detta alltid varit en viktig aktör och motor i kommunens utveckling, menar han.
– Ett starkt skäl att lägga batterifabriken i Skellefteå är att vi kan erbjuda tillgång på grön energi. På många sätt har Skellefteå Kraft varit ett bra verktyg för kommunens utveckling.
Under hela sitt politiska liv har Bert känt en stor lojalitet med sitt parti, därför var det också i samråd med dem han bestämde datum för sin avgång. Hösten 2013, ett år innan valet, klev han av uppdraget vilket gav hans efterträdare Lorens Burman ett år att bli varm i kläderna innan valet.
– Jag var 66 år så det kändes väl inte fel att sluta.
Bert menar att det alltid är uppdraget som är det viktigaste och att det inte få handla om att förverkliga sig själv.
– Man kan fundera på om dagens president i USA drivs av någon slags omsorg över landet eller om det är en egogrej han håller på med.
När det gäller politiken på hemmaplan ser det helt annorlunda ut och han menar att alla politiker strävar efter att förbättra samhället.
– Hur fel jag än tycker de har, så utgår jag ifrån att de gör det för landet eller kommunens bästa. Även om man i enskilda fall kan känna en viss tveksamhet, men ser man det över lag så vill alla väl.
Trots att politiker alltid stävar efter att få igenom sina egna idéer menar Bert att Socialdemokraterna i Skellefteå mår bra av att utmanas av andra.
– Det gör att man hela tiden måste vässa sina argument och ibland ompröva sina ståndpunkter. Att inte få några mothugg, kloka eller mindre kloka, är jättefarligt.
Han påpekar att de många gånger har fattat besluten i samförstånd med andra partier.
– Tyvärr har det under vissa tider kolliderat med en del partiers behov att profilera sig, vilket har gjort att vi inte kommit överens i frågor där vi borde ha hittat samförstånd.
Lite motvilligt erkänner han att personkemin ibland har satt käppar i hjulen, men det finns även exempel på när goda relationer har gjort svåra saker möjliga. Centerpartiets Eva Enqvist och den bortgångne moderaten Lars-Ragnar Andersson är exempel på politiker som Bert gärna har samtalat med.
– Även om vi politiskt har stått långt ifrån varandra så har vi haft lätt att prata med varandra.
I dag är Bert inte alls lika uppbokad som han var under kommunalrådstiden, även om han fortfarande har ett tiotal uppdrag av varierande slag. Ett av dem är ordförandeskapet i Skellefteå Airports styrelse. I dag gläds han över den positiva utvecklingen flygplatsen har haft sedan kommunen tog över verksamheten 2010, efter att Luftfartsverket tog sin hand ifrån verksamheten.
– Jag tyckte det var helt galet att staten inte längre skulle stå för den typen av infrastruktur som en flygplats ändå är. Då fanns det ingen annan än kommunen som kunde ta över, och det gjorde vi.
Affären har visserligen kostat kommunen pengar och är fortfarande en förlustaffär, men samtidigt har man sedan övertagandet mer än fördubblat antalet resenärer.
– Flygplatsen är en ovärderlig tillgång för kommunen Det finns inte så många svenska flygplatser som går med vinst. Arlanda däremot genererar varje år hundratals miljoner till statskassan, men det är ett feltänk. Arlanda skulle stå sig ganska slätt utan alla flygplatser ute i landet. Borde inte en del av dessa miljonvinster gå tillbaka till landets alla flygplatser?
Bert är även revisor i Västerbottens läns landsting vilket gör att han har bra insyn i sjukvårdens alla utmaningar.
– I mina sämsta stunder är jag orolig för att vi ska hamna i samma läge som USA, där alla måste ha egna sjukförsäkringar. Jag känner mig nästan uppgiven.
Han ser att kostnadsutvecklingen för bland annat hyrläkare är något som hotar vårdens framtida ekonomi. Bert menar att det finns avarter där företag som landstingen har skrivit avtal med hänvisar vidare till sina egna dotterbolag, där det inte finns några avtal som reglerar prisnivån.
– Då kan det kosta fem till tio gånger så mycket. I andra sammanhang skulle man förmodligen ha betraktat det som kriminellt, men så är det inte i dessa fall, säger han och suckar djupt.
Ända sedan bibelns tid har det funnits lagar som reglerat avarter som ocker, menar Bert.
– Ingen döms för ocker i dag. Inte ens snabblåneföretagen som kan ha årsräntor på tusentals procent, men i dag verkar det vara fritt fram att luras.
Man kan fundera på om dagens president i USA drivs av någon slags omsorg över landet eller om det är en egogrej.