Livräddare. ”Jag är tacksam över vad Rickard gjorde”, säger Hugo Enmark och får en kram av läraren Rickard Jonsson Foto: Lars Eriksson.
Det är fredag eftermiddag och snart ska veckans sista lektion ta sin början för Baldergymnasiets elever på barn- och fritidsprogrammen. Hugo Enmark, 18 år, och några av hans kamrater har redan börjat spela lite fotboll i väntan på att idrottsläraren Rickard Jonsson, 32 år, ska köra igång lektionen. Ingen vet det, men om ett ögonblick kommer den lekfulla stämningen att förvandlas till en kamp mellan liv och död.
– Jag stod med ryggen emot dem när jag hörde någon ropa att Hugo hade ramlat, säger Rickard när han försöker minnas alla detaljer från den där dramatiska dagen i januari.
Rickard släpper det han har för händerna och springer fram till Hugo som ligger okontaktbar på golvet. Första tanken är att Hugo har fått en boll i huvudet, men snabbt förstår Rickard att det är allvar.
– När jag stod lutad över honom började han att krampa, det var som att hela organismen Hugo drog efter luft.
Samtidigt som en av eleverna ringer 112 för att tillkalla hjälp slutar Hugo att andas.
– Då vände jag Hugo på rygg och påbörjade hjärt- och lungräddning.
Rickard har varit idrottslärare i sju år och har stora kunskaper i hur man ska agera i en sådan här situation. Tusentals gånger har han övat och utbildat elever, men då har det varit på en docka som legat på golvet.
– Hjärt- och lungräddning ingår i idrottsämnet och vi på Baldergymnasiet har lagt ganska stor vikt vid det. När man ser instruktionsfilmer och lär sig tekniken så känns allt så självklart. Men jag hade aldrig gjort det när det har varit på allvar. Efteråt har jag tänkt igenom händelsen flera gånger och undrat varför jag var så osäker när jag egentligen vet att jag kan det här.
Andas personen eller inte? En sådan fråga kan vara svår att besvara när allt går fort och det inte är en docka utan en människa som kämpar för sitt liv.
På golvet i idrottshallen ligger Hugo livlös och Rickard gör allt vad han kan för att hålla sin elev vid liv. Han varvar 30 kompressioner, bestämda och rytmiska tryck mot bröstkorgen, med två inblåsningar genom Hugos mun. Rickard upprepar proceduren gång efter gång tills räddningspersonalen anländer. I en sådan här situation går tiden långsamt, men det tar bara några minuter innan ambulansen är på plats.
– Samtidigt som jag fortsatte att trycka på bröstkorgen kopplade ambulanssjukvårdarna på elektroderna till en hjärtstartar som de hade med sig.
Apparaten skickar iväg en livsgörande stöt och hjärtat börjar slå igen. Hugo vaknar till och förstår inte vad som hänt, men han pratar och är vid liv.
– När Hugo rullades ut på båren kunde vi alla se att han levde och det kändes skönt.
Hugo Enmark var fullt frisk när hans hjärta helt oförklarligt bara stannade, eller rättare sagt gick upp i varv så mycket att det inte längre slog utan bara stod och vibrerade.
– För mig blev det bara svart och jag kommer inte ihåg någonting, säger Hugo.
Han kördes till Skellefteå lasarett för att sedan transporteras till Umeå i helikopter. I fem dagar undersöktes han, men de kunde inte hitta några fel på hans hjärta.
– För säkerhets skull har de opererat in en liten dosa som ska hjälpa hjärtat om det skulle bli något fel igen.
Efter bara en vecka var Hugo tillbaka i skolan. Trots att han har varit med om en fruktansvärd händelse, som mycket väl hade kunnat kosta honom livet, känner han sig inte orolig och rädd.
– I början grubblade jag lite, men nu har jag släppt det. Jag hade Rickard och det gick bra.
Så här i efterhand finns det mycket att reflektera över. Hugo hade tur att hjärtstoppet hände i centrala stan där ambulanshjälpen var nära. Att det dessutom fanns människor i lokalen som observerade att Hugo hade ramlat omkull och som även kunde larma 112, var avgörande för utgången. Men utan Rickards rådiga insats med hjärt- och lungräddningen hade utgången varit väldigt oviss.
– Just då fick jag tunnelseende och tänkte inte så mycket på vad som hade kunnat hända.
I efterhand har han pratat med amulanssjukvårdarna som konstaterade att han gjorde rätt, trots att han kände sig osäker.
– Man ska inte vara rädd för att göra fel, för alternativet är alltid sämre.
Rickard poängterar att ett hjärtstopp kan hända var som helst och drabba vem som helst. Därför tycker han att alla ska lära sig hur man gör i en sådan här situation. Själv känner han sig stärkt efter den dramatiska räddningsaktionen.
– Jag vill aldrig vara med om det här igen, men om det skulle hända är jag redo.
I Hugos ögon är Rickard en sann hjälte som räddade livet på honom, men Rickard menar att vem som helst hade kunnat göra det han gjorde.
– Jag vet att jag har gjort något viktigt, men jag känner mig kanske inte som en hjälte, säger Rickard och kastar en blick på Hugo.
