Här får du veta allt från vilken nytta bina gör till vilket sorts bi som passar bäst i en kupa i norr. Foto: Pär Lindström.
Vi träffas en varm sommarkväll vid småbåthamnen i Bureå. Från sjösättningsrampen tar vi en stig in i skogen och stannar efter 100 meter vid ett rödmålat plank.
Trots att det är glipor mellan brädorna är det myggen som besvärar oss, inte bina.
– Nej, de är aldrig utanför planket. De flyger till och från kupan via flustret (bikupans ingång) som är på insidan av planket, förklarar Valter Lindh.
Den som vill se på bina lyfter bara av locket på kupan eller öppnar luckorna på dess sidor.
Bakom plexiglaset kryllar det av flitiga bin som jobbar och jobbar.
– Här ser du, säger han och pekar, hur bina fyllt cellerna med honung.
Det är ett myller som i en myrstack. Flitig som ett bi heter det och visst stämmer det. Arbetsbiet är minsann ingen latmask och jobbar bokstavligen ihjäl sig.
Demonstrationskupan kom på plats i mitten av juli. Det har funnits en kupa här tidigare, men samhället i den dog för några år sedan.
– Bina i en av mina egna kupor svärmade och jag fick på så sätt nya bin till den här kupan.
Förhoppningen är att intresserade ska hitta hit och lära sig mer om biodlandets ädla konst.
Den som sett sig mätt på bina kan läsa den information som satts upp på planket.
Valter Lindh har haft bin som hobby sedan 1994. Han är en ganska typisk hobbyodlare.
– Det vanligaste är att man har två till fem kupor, säger Olle Bohman, Skelleftehamn, ordförande för biodlarna i Västerbotten.
Utan flygande pollinerare skulle allt vad frukt och bärodling heter helt enkelt inte fungera. Inte undra på att världen håller andan när bina blir sjuka och dör.
Välpollinerade frukter blir mer välformade, större och får högre sockerhalt.
– Det är ganska vanligt att trädgårdsintresserade börjar med bin, säger Olle Bohman. Nyttan är så uppenbar.
Vägen till egna kupor går ofta via ett medlemskap i biodlarföreningen och en studiecirkel som ger tillräckligt med kunskap för att sätta igång.
Vintrarna i norra Sverige är igen nackdel. Det viktiga för övervintringen är att temperaturen är jämn – och då är kyla inget problem. Följs den, som i år, av en varm sommar, är förutsättningarna för en god skörd de bästa.
– Västerbotten är också ett av få områden i världen som inte drabbats av varroakvalster, säger Olle Bohman. Men kvalstret finns både i Norrbotten och Västernorrland och vi gör vad vi kan för att förhindra spridningen.
Kvalstret slår ut hela bisamhället om det inte bekämpas i tid med ekologiska eller konventionella metoder.
Bina i en av mina egna kupor svärmade och jag fick på så sätt nya bin till den här kupan.
I snitt ger varje kupa 25-30 kg honung. I den finns 70 000 arbetsbin. Foto: Pär Lindström.
Det är en både nyttig och trevlig hobby, säger Valter Lindh, Bureå. Foto: Pär Lindström.
Valter Lindh, Bureå, hoppas att demonstrationskupan ska väcka intresse. Foto: Pär Lindström.