Okej. Här skapades drömmar om frisyrer för ungdomarna. Foto: Claudio Bresciani / TT.
Vi backar tiden. Vi låtsas att vi är tillbaka på 80-talet. Alla läser tidningen Okej! Var du än går så är det färger. Ungdomarna har jeans med kilar. Kilarna är i alla tänkbara pastellfärger. Och inte nog med det. Platsarmbanden sitter givetvis på plats och örhängena matcher. Dessutom så matchar håret alla färger. De populära artisterna går i bräschen. Värta frisyren av alla har A Flock Of Seagulls sångare Mike Score. Men det är egentligen alla som ser för hemska ut. Barnfilmen Never Ending Story har ett ledmotiv som Limahl sjunger, och hans frisyr blev inte lika långlivad som filmens namn. Men Score och Limahl är inte ensamma. Alla har volym och färg. Hårdrockarna och syntarna, som på 80-talet var ett krig, hade en sak gemensam och det var de hårresande frisyrerna. 80-talet bjöd också på andra skapelser i hårväg. För vem kommer någonsin att glömma hockeyfrillan, som fortfarande är populär i amerikanska södern och de flesta av öststaterna och delar av Tyskland, och helikopterplattan som effektivt lanserades av vår egen Dolph Lundgren som Ivan Drago i Rocky IV. Googla "Dover Calais+Style" och ni får se Christer Sandelin i sin fulla prakt.
Det var enormt höga frisyrer och det var färgglatt. Det var roligt, och jo, det var faktiskt hemskt fult. Dessutom har ozonlagret fortfarande inte hämtat sig efter allt hårspray som konsumerades.
Själv kommer jag ihåg att min bror dök upp i grönt hår, eller extremt permanentat rött med små, små lockar.
Varför såg alla ut sådär? Svaret är enkelt. I alla fall om man frågar Aina Meijer, den numera pensionerade hårfrisörskan som var en central figur i 80-talets hårskapelser i Skellefteå. Bland annat var hon den som låg bakom Modellgruppen, en grupp där min bror ingick. Det var därför man nästan blev chockad när han kom hem och liknade ingenting. Alla skratt i hemmet i Kåge kan jag tacka henne för.
– Det började egentligen redan på 70-talet. Då kom ju volymerna. Sedan kom punktrenden och då kom färgerna också. På den tiden hade vi ju bara ettan och tvåan på tv:n. Man såg hur artisterna såg ut och alla ville se likadana ut som dem. Så det var inte så konstigt, säger Aina med ett skratt.
Förutom tv så kom musikmagasinen där nämnda Okej var den största. Full av bilder på hur man skulle se ut om man var cool. Modevisningar med frisyrer var oerhört populära. Även i Skellefteå.
– Vi höll till på Tre trappor och sedan på Mollys. Stackars tjejerna på JC och Kappahl, hur de såg ut. Det såg fördjäkligt ut. Vi hade ju samarbete med dem, säger hon och skrattar igen.
Dessutom så hade hon punkarna i sitt stall.
– Vi provade en massa saker. Först blekte man håret och sedan satte man in effektfärger. Det skulle ju nästan vara transparent. Själv så blekte jag håret och gjorde det illrött och så hade jag en ljusblå stråhatt till det. Man kan ju säga att man syntes i alla fall...
Frågan är; kommer vi att få uppleva detta igen? 70-talets utsvängda jeans dök ju upp under en period, och hipsterskäggen, med ursprung i 40-talet är populära när vi skriver 2015, även om de snart kan försvinna lika fort som de kom.
– De inbakade flätorna är ju inne igen. Jag tror att vi kan få se 80-talsfrisyrerna igen. Hårförlängningarna är redan här. Volymerna börjar vara populära och vi kan redan se att färgerna testas lite här och där, säger hon och fortsätter:
– Dessutom så är ju folk bekväma. De frisyrerna som vi hade på 80-talet, med alla uppsättningar satt ju en vecka, minst. Det skulle vara skönt att lägga tiden på annat. Eller hur?
Än så länge så lever vi i en värld som är mindre färgglad än 80-talet. Men som sagt, trender kommer och går.
– Sedan var det ju mycket roligare på 80-talet. Så roligt borde vi ha det igen, säger Aina.
Frågan är om ozonskiktet kollapsar om hårsprayen kommer att användas lika frekvent? Men vi kanske kan användas oss av sockervatten. Det gick bra på 80-talet också.
Det såg fördjäkligt ut.