Under onsdagskvällen anordnade Västerbottens Idrottsförbund temakvällen Laganda som ett inslag i Skellefteå Pride. Kvällen bjöd på samtal med Anton Hysén och en paneldiskussion om hur vi skapar en inkluderande miljö i våra idrottsföreningar.
Ungefär 40 personer hade samlats på Scandic Skellefteå för att närvara under Västerbottens Idrottsförbunds temakväll Laganda, med fokus på hur vi skapar en inkluderande miljö i våra idrottsföreningar. Under ledning av moderatorn Mikke Ejrevi fick besökarna delta i ett samtal med Anton Hysén och höra honom berätta om sina upplevelser att som första manliga fotbollsspelare komma ut som öppet homosexuell.
Anton berättar att bollen sattes i rullning tack vare att hans pappa i förbifarten nämnde för en journalist på fotbollsmagasinet Offside att Anton var homosexuell. När journalisten väl tog kontakt med Anton och föreslog att de skulle göra en artikel var han först tveksam, med rädsla för att det skulle kunna komma att påverka karriären negativt. Det var argumentet att det kanske skulle hjälpa andra tjejer och killar i samma situation att våga ta steget som gjorde att han valde att sälla upp på intervjun. Ett beslut som han idag anser vara det bästa han gjort.
Inte lättare för tjejer än för killar
Statistiskt sett borde det finnas ungefär 15 homosexuella fotbollsspelare bland Sveriges 600 proffsspelare, men ännu har inga fler kommit ut som öppet homosexuella.
–Jag har förståelse för att man värnar om sitt privatliv och att det finns orosmoln kring hur karriären kan påverkas av att vara öppen med sin läggning, svarar Anton på frågan vad han tror det beror på.
Inom den professionella damidrotten ser det annorlunda ut, där fler vågar vara öppna med sin sexuella läggning.
–För det första är det inte lättare för tjejer att komma ut, det är precis lika jobbigt, svarar Anton.
–Jag tror att skillnaderna i varför fler gör det bland idrottande kvinnor än män är att det handlar om stereotyperna; I herridrott kan man anses som svag, feminin etc. för det är så många ser den stereotypa bögen, medan synen på en lesbisk person är tvärtom, stark och maskulin, spekulerar han.
De små orden gör skillnad
Under frågestunden berättar Anton att han, nu när han blickar tillbaka på hur han tänkte i olika situationer, redan tidigt insåg att han var homosexuell men att han ljög för sig själv under en ganska lång tid. Det var först kring 20-årsåldern som bilden blev helt klar. Han tror att kulturen inom lagidrotten, där vardagliga kommentarer som att ”det är bögigt att ha shortsen så” eller ”… spelar som ett gäng kärringar”, bidrog till att han bromsades i sin egen process. Att han ändå vågade ta steget att vara öppen tror han beror på en kombination av att han själv inte bryr sig så mycket om vad folk tycker och tänker, att han haft bra ledare inom idrotten och en trygg kompisgrupp där alla uppmuntrade varandra att vara sig själva. I slutet av samtalet poängterar han vikten av ledarnas roll och hur deras ord kan påverka unga
–Det är viktigt att som ledare komma ihåg att idrotten är en frizon. Ett ord kan sänka en person så lätt, och kanske ännu värre om idrotten är ens heliga plats.
Paneldiskussion med inbjudna föreningar
Under kvällens andra halva hölls en paneldiskussion med RFSL, SISU idrottsutbildarna och föreningar som valts ut för sitt inkluderingsarbete. Paneldiskussionerna berörde bland annat frågor kring huruvida machokulturen är starkare inom vissa idrotter, vilka och i så fall varför, om hur föreningarna ska undvika att unga slutar med idrott för att de inte känner sig inkluderade och hur föreningarna borde jobba med utbildning av ledare för att bygga en mer inkluderande kultur i föreningen.
–Utbildning är viktigt. Bara ge fler HBTQ-personer möjligheten att få komma till föreningar och prata skulle göra stor skillnad. Det gör bidrar till att bygga en större acceptans för andra personer, läggningar och familjekonstellationer, säger Berit Juvonen som representerade RFSL den här kvällen.
Under diskussionen delgavs också handfasta tips från ungdomar inom idrottsrörelsen på åtgärder som bidrar till att fler känner sig inkluderade på idrottsanläggningarna; Ej könsbundna omklädningsrum, duschdraperi vid duscharna möjlighet till ombyte i mindre omklädningsrum.
Deltagare i panelen
Kiruna IF: Startade sitt mycket uppmärksammade acceptansprojekt i juni 2014. Har sedan dess blivit HBTQ-certifierad förening och jobbar hårt med acceptans på lokal nivå.
Röbäcks IF: Jobbar med transpersoners rätt till idrott och ser arbetet som en naturlig del av sitt föreningsarbete. Har t.ex. bytt från könsbundna omklädningsrum till enbart siffror.
Skellefteå AIK: Föreningen gör nu ett omfattande arbete kring machokultur där de vill skapa en dialog kring kulturen, uppifrån och ner. Ett viktigt arbete med tanke på deras position i samhället.
Skellefteå FF: Anställde 2018 en person med ansvar för föreningens värdegrund, som ett led i att föreningen fostra spelare med bra självkänsla, mognad, tolerans och försteålse.
RFSL: Jobbar brett i inkluderingsfrågor och hjälper till med certifiering och diplomering, bland annat för Kiruna IF.
SISU Idrottsutbildarna: På plats fanns en av två sakkunniga idrottskonsulenter kring mångfaldsfrågor inom idrotten.
Anders Rindevall