Anton fotar mitt i naturen

Låter efternamnet bekant i sammanhanget? Det kanske inte är så konstigt. Antons pappa Peter är nämligen också en prisad naturfotograf och det var han som tog med Anton ut på de första fotoäventyren.

– Jag följde ofta med pappa ut i skogen och när jag var omkring åtta år började jag fota så smått. Nu sedan några år tillbaka fotar jag betydligt mer.

Precis som sin pappa är det motiven från djurvärlden och naturen som lockar mest.

– Jag gillade friluftsliv och att vara ute i naturen även innan jag började fotografera, så det var ganska naturligt att det var där jag började fota. Det är många fördelar med att pappa har samma intresse för man kan få många tips. Ofta är vi ute tillsammans och efteråt kan man diskutera varandras val av komposition och så.

Djuren som fastnat på bildär många och för några år sedan blev två lekande grodor förevigade utanför Byske.

– Bilden är tagen vid ett litet grustag och i botten av det finns det en mindre vattensamling. Jag visste att grodorna lekte där på våren och la mig på mage så att jag skulle komma i nivå med vattnet. Det var mitt på dagen och ganska hårt ljus så jag lättade upp det med en blixt och då fick jag också reflektionen i äggen.

Förra året skickade Anton in bilden till tävlingen ”Wildlife photographer of the year” och fick ett hedersomnämnande. När samma tävling arrangerades i år fick de lekande grodorna en andra chans.

– Pappa peppade mig att skicka in den till tävlingen. Jag var med och fick ett hedersomnämnande i samma tävling förra året, men då nappade de inte på just den här bilden. Men jag trodde ändå på den här bilden så jag skickade in den igen.

I år var det fler än Anton som trodde på den. Tävlingen, som utlystes av naturhistoriska riksmuseet i London samt tv-bolaget BBC, samlande 42 000 tävlande och Anton hade närmare 2 500 konkurrenter i sin egen åldersklass 15–17 år men gick segrande ur den.

– Jag blev väldigt förvånad först och sedan blev man ju jätteglad, men också lite nervös såklart.

Priset bestod av en resa till galan i London, boende på plats och 500 pund så under en vecka fick Anton lämna studierna på naturprogrammet på Balderskolan för en vistelse i den brittiska huvudstaden.

– Det var en väldigt häftig upplevelse och det var kul att träffa andra fotografer och visa upp sin bild. Det var några andra unga fotografer som var på plats och vi pratade väldigt mycket foto och det är väldigt lärorikt.

Anton fotar mest i hemtrakterna i Medle och kring sommarstugan i Båtvik och har på köpet lärt sig mycket om djurlivet.

– Man lär sig deras beteende och kan förutse vad som ska hända för att sedan kunna vara på rätt ställe.

Men att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle kräver sitt tålamod ibland. I somras ville Anton fånga ett rådjur både på nära håll och i skogsmiljö. Han kände till en stig som rådjuren brukade ta och satte sig i ett gömsle för att försöka fånga bilden.

– Jag satt där i sju timmar i fem dagar, så det blev en ganska lång väntan, men sedan kom en råget. Jag tog en bild och på den andra bilden tittade hon rakt in i kameran – och sedan var hon borta. Så det blev inte så många bilder den gången, säger Anton som drömmer om att fortsätta i pappas fotspår.

– Det skulle vara kul att få jobba med det i framtiden, men annars får det väl fortsätta vara ett stort intresse.

Jag satt där i sju timmar i fem dagar, så det blev en ganska lång väntan.