Förra veckan visade en tv-kanal den klassiska skräckkomedin "Gremlins". Det var några år sedan jag såg den, men jag kan den nästan utantill efter alla gånger jag såg den i ungdomen på ett allt mer nött VHS-band som jag spelat in från tv under ett jullov för många år sedan.
Det är en sanslös film om en liten amerikansk småstad som terroriseras av lekfulla men onda små monster som dyker upp efter att huvudpersonen Billy får ett gulligt husdjur som han misslyckas med att ta hand om enligt instruktionerna.
När Billys granne Futterman dyker upp – han, som senare i filmen är den som är först med att kalla filmens små monster för Gremlins – hann jag tänka att den skådisen måste ha gått bort vid det här laget. Filmen är ju trots allt 35 år och han skulle föreställa gammal och gnällig redan då.
Strax efter att filmens eftertexter rullat så dyker en nyhet upp på sociala medier: skådisen Dick Miller som spelade Futterman i "Gremlins"-filmerna har gått bort, 90 år gammal.
När såna här saker inträffar är det lätt att se mönster och mening i det som bara är en slump – det är kanske inte så konstigt att det nånstans i världen visas "Gremlins" på tv samma dag som en av de medverkande skådisarna dör. Men lite kusligt känns det allt.
Just kring juletid är dessutom chansen större att "Gremlins" visas. Nu var det visserligen en dryg månad efter jul, men julen känns nära när kylan och snön fortfarande har sitt grepp om länet.
"Gremlins" har blivit en julfilmsklassiker, vilket kan verka naturligt med tanke på att den utspelar sig i juletider. Men precis som en annan film som visas frekvent under vinterhalvåret – "Die Hard" med Bruce Willis – så släpptes "Gremlins" ursprungligen på sommaren. Nu är den en jultradition och Dick "Futterman" Miller kommer säkert att dyka upp i rutan fler gånger – även efter sin död.