Anders Eriksson. Foto: Annika Eriksson.
Folk har frågat. Folk har undrat. Nu är det dags att avslöja hemligheten för en bredare allmänhet.
De där pinnarna med löv på som dök upp på en lägda tidigare i somras, det är hybridaspar. En korsning mellan nordamerikansk och svensk asp.
– Den växer dubbelt så fort som den svenska, förklarar Anders, som kan se fram emot att få en egen aspskog om 25–30 år. En skog med uppåt 25 meter höga träd vars stammar bör ha en diameter på cirka 30 centimeter.
Att spänningen är på topp, hos både Anders och företaget som drivit upp plantorna, har i huvudsak två orsaker:
A: Hybridaspar har aldrig tidigare odlats så långt norrut. Gränsen har gått vid Sundsvall.
B: Älgar, harar och sorkar gillar asp skarpt. Förhoppningsvis ska det två meter höga viltstängslet hålla älgarna ute. Då är det värre med hararna och sorkarna.
– Det hararna biter av växer upp igen, men sorkarna ger sig på barken också.
Att Anders satsat på hybridasp beror på att en del av hans marker uppstod efter sänkningen av Gummarksträsket 1937. Dessa odlingsytor orkar inte bära dagens tunga jordbruksmaskiner. Istället för att låta alltsammans slya igen eller plantera mörk barrskog valde han att satsa på lövträd istället. Det blir ljusare så.
Men som sagt, Skogforskhade sina dubier. Där var man till en början inte så pigg på att sälja de 1 100 plantor som Anders behövde till sitt 1,5 hektar.
– De sa att de inte kan garantera något eftersom Gummarksnoret ligger så långt norrut. Men jag stod på mig. Om jag betalar så behöver Skogforsk inte oroa sig.
Efter att länsstyrelsen sagt ja till att odlingsmarken skulle få förvandlas till skog igen satte planterandet igång. Detta var under den värsta sommartorkan så det tog lite tid. Med hjälp av Anders före detta arbetsgivare, Martin Karlsson, en borr och ett planteringsrör blev det så småningom klart.
Ännu har plantorna fullt sjå att få det egna rotsystemet att växa till sig ordentligt. Nästa sommar bör växandet på höjden ta fart.
Om det bara blir tillräckligt med snö så att plantorna inte fryser bort.
Om älgarna inte hoppar över stängslet.
Om gnagarna beställer bord på en annan restaurang.
De första åren blir det en del jobb. Gräs och sly måste hållas efter så att plantorna får utrymme att växa. Men så fort träden blivit tillräckligt stora kommer skogen att sköta sig själv.
Och när tiden, och aspen, är mogen ska träden huggas ner, eldas upp och omvandlas till värme. Eller förvandlas till tändstickor eller kanske till nya, fräscha, bastulavar. Kanske finns det rentav någon hästägare som vill göra som man gjorde förr i tiden – bygga stallgolv av plankorna. Torkad asp tål att slita på.
De sa att de inte kan garantera något eftersom Gummarksnoret ligger så långt norrut.
För första gången odlas hybridasp norr om Sundsvall. Anders Eriksson ser det hela som ett försök. Foto: Annika Eriksson.