ELDSJÄL. Susanne Oderth ser jobbet som sitt största fritidsintresse.
Susanne Oderth. Namnet klingar garanterat bekant för många ungdomar i Ursviken, där hon är ett med Grottan.
Hon ler ofta. Ögonen är varma och hennes ledord är respekt – ömsesidig respekt.
Större delen av sitt yrkesliv har hon jobbat med unga.
Hon halkade in på Grottan på det berömda bananskalet redan på 1980-talet.
– Det var min syrra som jobbade här och tyckte att jag skulle haka på.
Sagt och gjort. Susanne vickade på gården i Ursviken och drog sedan iväg till Vindeln och fritidsledarutbildningen. Sedan fortsatte hon på Grottan en period, men hamnade i Stockholm för att arbeta med psykiskt utvecklingsstörda.
– Där blev jag ”headhuntad” till Täby, som föreståndare för fyra fritidsgårdar.
Ett giftermål och två barn senare var det dags att vända hemåt. Totalt blev det elva år i Stockholm.
– Men vi mellanlandade i Umeå där jag arbetade med ungdomar med problem och en period som enhetschef inom handikappomsorgen.
2004 slöts cirkeln: Susanne flyttade tillbaka till Skellefteå och fick jobb inom Fritid Skellefteå.
– Det bästa med det här jobbet är att det är flexibelt, ingen dag är den andra lik.
Grottan har hög mysfaktor. På ett bord står en adventsstake och, som sig bör, är ett ljus tänt.
I tamburen finns en stor whiteboard.
– Vi skriver upp allting som ska hända på den här tavlan. Vissa ungdomar behöver veta exakt vad och när saker och ting ska hända, förklarar hon.
På gården är de unga med och bestämmer agendan. Vad vill de göra? Det är utgångspunkt för Susanne och hennes kollegor.
– I det här jobbet håller man sig också ung i själen och det är ju positivt.
Hon skrattar till och ser lite spjuveraktig ut.
Hur har samhället förändrats från när du började, tycker du?
– Jag tycker att ungdomar i dag har tappat respekten för vuxna, rent generellt. Och omvänt är det nog likadant. Jag tycker också att klimatet har blivit hårdare och tuffare – många unga idag vill bli sedda och bekräftade och det får dom jobba hårt för.
Hon nämner även bristen på jobb och bostäder för unga och ser det som ett stort, växande samhällsproblem.
– Det är stor press på ungdomar i dag och de måste få möjlighet att växa och utvecklas.
Hon säger också att antalet ungdomar minskar då det gäller att besöka gårdarna, rent generellt.
– Men på Grottan har vi fullt hus många kvällar. Jag tror att det beror på att många är föreningsaktiva och det är ju positivt.
Susanne har även varit fritidsledare för vissa föräldrar till ungdomarna som nu ”hänger” på Grottan.
– Jo, ibland kommer jag på det och det är ju lite häftigt.
Det är att se och bekräfta ungdomarna.
MEDBESTÄMMANDE. Susanne Oderth och Linus Forsberg-Hällgren, klass 9 Ursviksskolan spänner musklerna. Alla aktiviteter på Grottan utgår från vad ungdomarna vill göra.