”320 av 365 dagar är det roligt”

Ove Karlsson jobbar skiftgång på Rönnskärsverken, men hans intresse är mycket mjukare än metallerna som arbetsplatsen förknippas med. Ove är kaninuppfödare och just nu bor 58 mjuka små vänner på gården.

Sedan 2002 är Ove Karlsson inte bara kaninuppfödare utan även domare. ”Jag sa att jag aldrig ska bli kanindomare, men det fick jag ångra.” Foto: Leif Andersson.

Sedan 2002 är Ove Karlsson inte bara kaninuppfödare utan även domare. ”Jag sa att jag aldrig ska bli kanindomare, men det fick jag ångra.” Foto: Leif Andersson.

Foto: Foto: Elisabeth Eriksson

Livsstil & fritid2014-10-02 20:10

Det är inte svårt att hitta hit. Ute på gården står burarna uppradade som i små kvarter och Ove berättar snart att det finns 88 burar, att de är placerade i väster för att undvika den värsta solen och blåsten och att burarna utvecklats med årens gång.

– I början gjorde man misstagen, men nu har man lärt sig. I de senaste burarna finns det till exempel inga hörnstolpar, de är ju gnagare och äter på allt de kommer åt, men det tänkte man inte på i början, säger Ove och skrattar.

1995 flyttade han från Morö Backe till 40-talshuset i Nyhamn. Då fanns det bara två kaniner i familjen, men ganska snart blev det betydligt fler.

– Det är till 90 procent min hobby, men alla hjälper till och det är dottern Fanny som sköter all namngivning av kaninerna. Kaniner är ett så lättskött och trevligt djur, det är ett bra första djur för barn, säger Ove, som ägnar ungefär en timme åt dagen åt de 58 kaninerna.

– Jag brukar stanna till och prata med några av dem varje dag. De är väldigt sociala och trevliga och 320 av 365 dagar är det roligt att hålla på.

Bland burarna får vi bekanta oss med Gottfrid, en vit wiener på 4,5 kilo som är ”världens snällaste kanin”, Rasmus som vunnit en championtitel och några tanungar med bra stamtavlor.

– Ojoj, den här kommer jag vinna med, säger Ove när han tittar in till en av de ännu namnlösa honorna.

– Jag har tre–fyra stycken som jag tror kommer bli väldigt vackra.

Genom åren har bland annat alaska, belgisk hare, lilla chinchilla och sachsengoldpasserat gården, men nu är raserna betydligt färre och det är bara med tan, hermelinoch den nya innerasen vit wiener som Ove, sambon Marika Nilsson och dottern Fanny tävlar. I höst väntar tävlingar i bland annat Gävle och Boden och i januari är det dags för landsutställningen i Vänersborg.

– Det finns inga pengar i det, men när man tävlar får man ett kvitto på hur bra avel man har och det är fantastiskt roligt. Sedan är det en väldigt trevlig hobby och du träffar likasinnade över hela landet.

I dag finns ungefär 2 000 uppfödare i Sverige, men medlemsantalet sjunker.

– Hundar, hästar och katter har högre status, så är det bara.

I Oves ögon är dock kaniner nummer ett och han är både kaninuppfödare, utställare, domare och ordförande i Västerbottens läns kaninavelsförening. Därför är det inte så konstigt att kaninintresset även syns inomhus.

I vardagsrummet finns ett stort vitrinskåp där glasen fått ge plats för glänsande pokaler i olika storlekar och valörer. Sammanlagt ryms 140 stycken, och då finns det även en del pokaler i källaren och i Fannys rum.

– Det finns ju en del priser man är extra nöjd över och Millennium-pokalen är en sådan. Vi sa att den som vann den fem gånger skulle få behålla den och vi trodde att den skulle vandra runt i 15 år, men det blev bara sex.

Kaniner är ett så lättskött och trevligt djur.

undefined
Lakrits är en liten rex och är väldigt förtjust i hö. Foto: Leif Andersson.
undefined
En markerad ögonring, nackkil och brunfärgad mage är sådan som ger höga poäng hos en svart tankanin. Foto: Leif Andersson.
undefined
Vit wiener. Den fem månader gamla honan ska tävla senare i höst. Foto: Leif Andersson.
undefined
En vinnande hobby. I prisskåpet börjar det bli trångt. Foto: Leif Andersson.
undefined
Ove Karlsson med en vit wienerhona som dottern Fanny inte hunnit namnge ännu. ”Det är lugna och harmoniska kaniner, hur snälla och godmodiga som helst.” Foto: Leif Andersson.
undefined
Sedan 2002 är Ove Karlsson inte bara kaninuppfödare utan även domare. ”Jag sa att jag aldrig ska bli kanindomare, men det fick jag ångra.” Foto: Leif Andersson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!