I en välfylld sal på Campus kunde Senioruniversitetet Skellefteå hälsa Bengt Pohjanen välkommen. Denna namnkunnig gäst pratade om sitt långa och rika författarskap och fick sin publik att både skratta, förundras, men också fundera över den tid vi lever i nu och vad den gör med oss?
Sedan romandebuten 1979 har den fd prästen i Svenska Kyrkan skrivit romaner, noveller, lyrik, dramatik, libretton och tom gett ut en grammatik för meänkieli, tornedalsfinskan. Han har genom åren tilldelats ett stort antal priser, bland dem Ivar-Lo priset och H.M.Konungens medalj 2010.
Pohjanen berättade att tidsandan alltid har intresserat honom och att den har funnits med som en röd tråd, en drivfjäder, genom hela hans författarskap. ”Tidsandan är tidlös”, ”Är samvetet bedrägligt och beror på tiden och den kultur vi lever i?”, och kanske bör vi fråga oss ”Vem är sanningen?” i stället för vad är sanning? Är det sanning att bara vara till, att andas, att förhålla sig till tiden eller är sanningen något mycket större? Pohjanen påpekar, med en blinkning till nuet, att samvetet under inga omständigheter får vara beroende av tidsandan.
Pohjanen berättade om ett möte med Sara Lidman där han fick uppmaningen att skriva om tidsandan och där nu den tredje delen Gränsgångare -68 är publicerad. I den beskriver Pohjanen hur 1968 års tidsanda präglade många, inklusive honom själv. Som ordförande i Kristen Demokratisk Förening, som medlem i en FNL-grupp o försäljare av Proletären, som präst vid en gudstjänst med en hög LKAB-tjänsteman i uniform o med gevär vid sin sida, som anti-marxist, som gränsmänniska har Pohjanens upplevelser och bakgrund i den tornedalska myllan präglat honom och skapat den sanningssägare han blivit och är.
Pohjanen beskriver med galghumor, som får hela publiken att brista ut i skratt, tidsandan efter gruvstrejken på 70-talet. Han berättar om hur tidsandan kunde utmåla amerikanskt diskmedel som ett tecken på USA-imperialismen.
Han ger också oss seniorer några smugglarhistorier kopplade till gränsmentaliteten, som gör att dagens stora publik, brister ut i ett skratt. En estradör har gett oss två roliga o tänkvärda timmar. Tack Bengt Pohjanen!
Elisabeth Lugnegård