Att diskutera hur karaktärerna och miljöerna skulle se ut tillsammans med illustratören Mattias Andersson var otroligt roligt berättar Sandra Dahlberg. Bokförlag är Ekström & Garay.
Det skiljer en del i ålder så även om Mattias och Sandra växte upp i samma by och gick på fjällskolan i Saxnäs var de inte mer än bekanta före samarbetet med boken. Men med så många gemensamma nämnare är det inte svårt att hitta saker att prata om, konstaterar Sandra Dahlberg och skrattar.
– När vi träffades första gången satt vi bara och pratade skolminnen och fjällvandring. Det är rätt fantastiskt tycker jag, det är som magneter på norrlänningarna i Stockholm. De hittar alltid till varandra.
Tanken på att skriva en barnbok har hon haft länge, Sandra beskriver det som att det var något som inte gick att stoppa, boken måste bara ut. Och hon var redan från början inställd på att hon ville göra något annorlunda, en bok för barn med ”spring i benen och spring i tanken.”
– Jag har en son som har ADHD och när han var liten och jag läste böcker för honom hade han svårt att hålla koncentrationen. Det blev ofta så att han satt och hittade på en egen historia medan jag satt och läste för mig själv. Jag kände redan då att man måste kunna göra på något annat sätt för att få med barnen på tåget. Försöka involvera dem i allt som händer så att tanken inte far iväg åt alla håll och kanter.
I vanliga fall skulle man kanske säga ”uppmärksamhetsproblematik” eller ”koncentrationssvårigheter” stället för ”spring i tanken”, konstaterar hon, men det är ord som sänder ut helt andra signaler.
– Jag tror på riktigt att det är här vi har kärnproblematiken. Det har alltid funnits barn med spring i tanken och spring i benen, men vi har gjort det till något fel och det tycker jag inte är okej. Man behöver hitta en annan förståelse, hitta nycklar och verktyg som gör att det blir lättare för så många som möjligt.
Idén till berättelsen fick hon en kväll när hon skulle lägga sig och ljuset som föll in på väggen fick det att se ut som att tapeten rörde på sig. Bokens huvudperson heter Peter och han ska få välja nya tapeter till sitt rum. Det låter kul, men det visar sig snart att tapeterna vaknar till liv på nätterna och stökar och stör.
På nästan varje sida händer något där barnen får vara med och göra eller säga något som har med sagan att göra, förklarar Sandra. Det finns också tydliga instruktioner i början till den som läser så att det blir lite mer ”färg” på uppläsningen.
– Jag har märkt att barnen tycker det är roligt, de vill veta vad nästa grej är, och nästa och nästa. Berättelsen handlar inte bara om tapeterna, utan också om att pojken blivit stor och nu börja sova själv, vilket förstås kan kännas lite läskigt.
Instruktioner i början av boken hjälper den som ska läsa upp sagan att göra den mer spännande.
Samarbetet med illustratören Mattias Andersson har varit otroligt roligt, förklarar Sandra, som är full av lovord. De har pratat mycket om hur karaktärerna och miljöerna ska utformas och där finns också finns en blinkning till Norrland.
– På ett uppslag sitter de förstås och äter palt med lingonsylt och mjölk. Mattias är ett riktigt geni!
Har du hunnit få några reaktioner från läsare än?
– Några har hört av sig och sagt att den är fin. En del har också sagt att de är så glada över att det kommer en annorlunda barnbok, säger Sandra Dahlberg.