Karl Posch och Kevin Plessis utbyter kontaktuppgifter. Om 55 dagar beräknas Kevin passera Stockholm och då har Karl bjudit hem honom till sig. Foto: Anneli Malm/privat.
Anneli Malm bor intill väg 364 och då vägen är mindre trafikerad än E 4 har det genom åren passerat många ”äventyrare” längs vägen.
– Jag brukar bjuda in dem som är ute och går eller cyklar. De har oftast sådana häftiga grejer att berätta. Nu såg jag den här mannen komma och gå och jag frågade om han ville ha fika. Medan vi satt här och pratade kom det en annan på cykel så nu står de här herrarna och pratar med varandra på knackig engelska. Det är väldigt kul här i Lappvattnet just nu, säger Anneli Malm.
Anneli Malm har genom åren bjudit in många förbipasserande på mat eller fika.” I fjol hann jag inte se någon”, säger hon. Men på fredagsmorgonen hade hon två långväga gäster. Arkivbild: Lars Eriksson.
Den vandrande mannen visar sig vara Kevin Plessis . Han är fransman och vandrar ensam från Nordkap till sydligaste Spanien. Varje dag går han drygt tre mil, bor i tält och försöker leva på vatten och mat i naturen. Hela vandringen beräknas ta sex månader.
– Jag gör det här för att bli en bättre människa i världen. Jag plockar skräp längs vägen och för att lära känna människor har jag olika event. Jag blev väldigt glad i dag när jag blev inbjuden, jag har varit ute i en månad och inte haft mer än fem möten, säger Kevin Plessis.
Mycket packning blir det. Foto: Anneli Malm/privat.
Den andra som passerar Lappvattnet denna morgon är den cyklande pensionären Karl Posch. Han är från Österrike, men bor sedan i vintras i Stockholm och ska nu cykla till Nordkap.
– Jag har bara två dagar kvar till Luleå. Där ska jag lämna mina grejer hos vänner och flyga ner till Stockholm för att fira vanlig sommarsemester med min flickvän, säger Karl Posch.
Karl Posch är på väg till Nordkap, Kevin Plessis är på väg därifrån. Foto: Anneli Malm/privat.
Efter sommaren flyger han upp till Luleå igen och fortsätter cykelturen.
– Då har jag ro igen kan man säga, skrattar Karl Posch och förklarar upprinnelsen till hela resan.
– Det är lite konstigt, när man blir pensionär kommer alla möjliga människor och frågar vad man ska göra och då började jag säga att jag skulle cykla till Nordkap. I Österrike är det är en stor grej och jag sa det så ofta så nu måste jag göra det.
Med sig har han sin drömcykel och sitt drömtält och är hittills nöjd med färden.
– Jag blev så lycklig att kroppen funkar också och i dag är det så fint väder här uppe, finare än i Österrike.
Hur är det att träffa en annan äventyrare?
– Jag blev inbjuden eftersom det finns en annan äventyrare här, men han är en mycket mer extrem person. Min grej är ju helt vanlig. Alla kan föreställa sig att cykla, att någon vandrar är något helt annat och det var ju vinter i Nordkap när han var där. Jag förstår inte hur han klarade sig.