Professor Mehdi Ghazinour föreläste på seminariet i Kusfors.
Det här var avslutningsseminariet för projektet ”Den delade berättelsens betydelse för delaktighet” som drivits av Kusfors Allaktivitetshusförening.
– Utgångspunkten för seminariet är att vara barn till ett finskt krigsbarn och dess effekter på kommande generationer, parallellt med den flyktingsituation som vi har idag. Tyngdpunkten ligger på att visa att delade berättelser kan vara ett komplement till läkning, berättar projektledaren Lena Jensén.
Mehdi Ghazinour började sitt anförande med att konstatera att alla flyktingar som kommer från krigsdrabbade länder inte lider av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, vilket är en ångeststörning som kan uppkomma efter ett trauma, i synnerhet efter sådana som exempelvis kan innefatta dödshot.
– Ibland blir det alltför mycket ältande kring trauman. Först av allt måste man undersöka om personen verkligen drabbats av ett sådant och inte ta det för givet. Det finns till och med de som mognat av att ha drabbats av hemska upplevelser, berättar han.
Mehdi betonar vikten av att lyssna till flyktingarnas berättelser.
– Det ställer enorma krav på den som lyssnar. Flyktingarna är nämligen oerhört lyhörda för reaktioner och känner oftast direkt när den som lyssnar inte är riktigt närvarande. Det gäller att stå bredvid dem och inte framför dem och att stå kvar även när det blåser kallt.
– Studier har visat att de egna landsmännen är den viktigaste trygghetsfaktorn för de ensamkommande flyktingbarnen, berättar Malin Eriksson.
Han menar att när man befinner sig i ett rum med en person som drabbats av ett trauma så är man aldrig ensam med den personen.
– Den traumatiserades skräck finns då alltid också med i rummet.
Mehdi Ghazinour har sett ett klart samband mellan de ensamkommande flyktingbarnens hälsa och deras asylsituation
.– Man kan faktiskt tala om att de som väntar länge på ett besked om de får stanna i Sverige drabbas av något som jag skulle vilja kalla för asylsjukdom.
Malin Eriksson, lektor vid institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet, betonar att hur vi tar emot de ensamkommande flyktingbarnen har stor betydelse för hur de klarar livet i Sverige.
– Studier har visat att de egna landsmännen är den viktigaste trygghetsfaktorn för de ensamkommande flyktingbarnen. Viktigt är också bra professionella som verkligen bryr sig och svenskar tycker de generellt sett är ganska udda fåglar, berättar hon
– Man kan faktiskt tala om att de som väntar länge på ett besked om de får stanna i Sverige drabbas av något som jag skulle vilja kalla för asylsjukdom, säger Mehdi Ghazinour.
Förutom Mehdi Ghazinour och Malin Eriksson föreläste även kulturarbetaren Rose-Marie Lindfors, Tomas Ekström, professor vid Karolinska institutet, musikterapeuten Margareta Wärja, Ann-Christin Ståhl fysioterapeut vid Röda Korset och Rahebe Rezaj Nejad från Hjärnkoll.se.
På seminariet deltog ett 40-tal personer.