Solen skiner på Bjuröklubb. Trots det vackra vädret är det förvånansvärt ensligt och tyst vid caféet som ligger precis nedanför fyren. Det enda som hörs är sommarjobbarnas fniss när de hjälps åt att dekorera en gräddtårta. Den iögonfallande fyren med en höjd på nästan åtta meter skvallrar om sin historia. Den uppfördes 1859 och har sedan dess fått beskåda konsekvenserna av två världskrig och sett 35 fartyg sjunka till havets botten. De flesta ligger kvar där än.
— Fyren är en stolthet. När den automatiserades och avbemannades 1970 blev det mindre liv och rörelse här på Bjuröklubb. Det tyckte stugägarna i området var ledsamt. Därför startade man upp caféet 2001 i den gamla fyrmästarbostaden, berättar Lovisa Bergmark.
Om somrarna fylls naturreservatet av turister från bland annat Norge och Tyskland.
— Vi har många återkommande kunder. Det är ett populärt utflyktsmål, säger hon.
Landhöjningen på Bjuröklubb har förvandlat den ursprungliga hamnen Sundet till en tjärn. På 1800-talet utgick upp till 64 båtlag från Sundet. Många stugor byggdes för att fiskarna skulle ha någonstans att bo, flera av dem står kvar än idag. Utanför stugfönstren sträcker sig havet till horisonten. Intill stugorna står ett litet fiskekapell som byggdes 1864, i vilket fiskarna brukade samlas för en kort andakt innan de gav sig ut på havet.
Det är inte bara dykare och båtförare som attraheras av vattnet intill Bjuröklubb. Roger Lundbäck, 46, har surfat där i 14 år. Sedan några år tillbaka följer även hans fru Christina Lundbäck, 45, med.
— Det är som bäst på hösten, från september fram till att isen lägger sig. Även på våren funkar det bra. Det är ju rätt kallt att kliva ner i vattnet när det är tre minusgrader i luften, men vi har bra våtdräkter med sex millimeter tjock neopren med tillhörande handskar, så det är egentligen bara ansiktet som kan bli riktigt kallt, säger Roger Lundbäck.
Roger och Christina Lundbäck är långt ifrån ensamma om att uppskatta Bjuröklubb.
— Det är ett väldigt populärt ställe, det finns vissa som är där året runt. Det är ju tråkigt för oss, då får vi inte ha det för oss själva, säger Roger Lundbäck och skrattar.
Söder om den före detta hamnen Sundet ligger Sillhällorna, Västerbottens största hällmarksområde. Här syns inlandsisens framfart tydligt. Längs en vandringsled, i skogsbrynet, sägs det att en sjöjungfru flutit i land efter ett skeppsbrott. Platsen kallas därför Jungfruhamnsgraven. Fornlämningar i närheten skvallrar om att det stått ett kapell här från medeltiden och ända in på 1600-talet. Längre söderut ligger Svarthällorna. Här finns många ristningar med namn, årtal och bomärken som gjorts av säljägare från 1700-talets slut och in på 1900-talet.
För 4000 år sedan steg Bjuröklubb upp ur havet. Än idag finns fornlämningar som visar på jakten och fisket som skedde här redan på 500-talet, kanske fanns människor här ännu tidigare än så. Tänk om de hade vetat att Bjuröklubb 1500 år senare skulle vara ett populärt naturreservat som vi färdas till med bil eller motorbåt, för att föreviga dess fantastiska natur med kamerorna i våra smartphones.