Fyrverkerierna har just tystnat, glittret från nyårsfesterna dröjer sig kvar i strumpbyxorna och helt plötsligt är ett decennium över. Men innan vi dyker huvudstupa in i 2020 ska vi blicka tillbaka på de senaste tolv månaderna – vad var det för lokal kultur som gjorde avtryck? Hur sammanfattar vi och definierar kulturåret 2019?
En på många sätt omöjlig uppgift, såklart. För kulturyttringar existerar i det stora och det lilla, och båda skalorna berör och förändrar människor. Och här, i Norrans spridningsområde, frodar och grönskar skapandet, vilket gör en kulturredaktörs jobb lika inspirerande som svårt. Prioritering är ett måste, även om undertecknad allra helst vill bevaka varenda vibrerande ton, varje känslosamma penseldrag, varenda danssteg och teaterreplik.
Vi börjar vår kollektiva minnesvandring i Missenträsks mylla, för att det går inte att göra på något annat sätt. Författarikonen Sara Lidman finns ständigt närvarande i Västerbottens tallar, myrar och samhällen, men 2019 har hennes konturer varit än skarpare, ett självklart inslag i kulturlivet trots att hon inte andats sedan 2004. Det började i maj. Då samlades representanter från kulturhuset, allmänheten och politiker vid Skellefteälven, för att tillkännage det kommande kulturhusets namn. "Kommunens längst bevarade hemlighet", sa kommunalråd Lorents Burman och nyfikenheten var stor. När skådespelaren Ellenor Lindgren tog plats framför folkmassan och berättade att knutpunkten för kommunens kreativa själar ska heta Sara, kort och gott, kändes det självklart. "Det hon stod för ska kulturhuset stå för", sa hon:
Byn (genom att kulturhuset bara kan fungera i samspel med alla Skellefteås orter).
Ordet (genom att ge en röst till alla, såväl i skrift som tal).
Solidaritet (genom att vara ett nav där alla ska känna sig välkomna och trygga).
Sam-vett (som står för "det vi vet tillsammans", att byggnaden är hållbar med lokala material).
Motstånd (genom att inte stryka medhårs, och inte bara inrymma verksamheter som klarar en marknadshyra).
2021 ska huset stå klart. Allt vi kan göra är att hoppas, och tro, att kulturhuset står för sitt ord. Att byggnaden blir en plats för alla, inte bara de med stort kapital.
Saras år fortsatte. Hösten har kantats av de ikoniskt vakna ögonen, och spretiga håret, men i olika kostymer. I oktober var det premiär för "Lev!", en föreställing signerad tidigare nämnda Ellenor Lindgren. Där har hon tagit fasta på Sara Lidmans ord – arga, insiktsfulla, berörande – ackompanjerat av tunga EDM-toner. Ellenor Lindgren tänjde på teatergränser, samtidigt som hon breddade bilden av Sara som aktivist och talare.
Lite mindre än en månad senare intog Sara biograferna med dokumentären "Sara – med allt sitt väsen" där regissören Gunilla Bresky velat skildra nya sidor av författaren, och fånga både poesin och politiken.
– Jag tyckte det var dags att påminna världen om flickan från Missenträsk. Hon höjde rösten och agerade när det krävdes, samtidigt som hon med spröd stämma kunde beskriva hur morgonljuset föll i byn. Allt det vill jag fånga i filmens känsla, och jag hoppas att det här bidrar till att dagens unga får reda på vem Sara var och att hon funnits här ibland oss. Det tror jag behövs, sa hon till Norran innan premiären.
2019 har också varit året då nya initiativ fötts. Tre somrar i rad har tisdagar i juli varit synonyma med En flotte, något som tog slut 2018. Föreningen Skellefteå Musikaliska klev in, och skapade Musik vid Bryggarbacken, där lokala artister spred toner i sommarnatten. Precis som när rikskända musiker intog flotten var också årets evenemang välbesökta, där Skellefteborna gungade med till allt från jazz till hårdrock.
Att låta den lokala kulturen gro genomsyrade också Jörns ursinniga festival, där samhället under två veckors tid fylldes av kulturaktiviteter som alla hade kopplingar till orten. Festivalen är resultatet av projektet Lyssna på oss som pågått i flera år och finansierats av Kulturrådet, men Ursinnig festival kommer inte bli en engångsföreteelse – redan nu planeras det inför nästa år.
2019 avslutades med att toner sprungna ur Skellefteå letat sig ut på riksscenen och in i musikens finrum. Bottenvikens Silverkyrka, som bland annat består av Andréas Brännström från Ursviken, har blivit nominerade i kategorin Årets dans på P3 Guldgalan och Grammisgalan, Sveriges två största musikpriser.
Hur det går får vi veta 2020. Må Saras väsen följa med in i det nya decenniet.