I kulturskolans förråd står otaliga instrument orörda – barnen som spelar har blivit färre. Tomas Östlund är en av musiklärarna som berättar om en försämrad arbetsmiljö.
Under ett års tid har åtta lärare slutat på kulturskolan, främst på grund av pensionsavgångar som inte fullt ersatts. Samtidigt som ovanligt många lärare lämnat arbetslaget genomfördes också i höstas ändringen kring att elever inte längre får spela på lektionstid.
I samtal med musiklärare som lämnat och som är kvar framträder en tydlig bild – personal som inte ersätts samt de förändrade reglerna har slagit hårt mot både elever och lärare.
–Jag gick i pension i augusti, och när jag lämnade mina elever visste jag inte vem som skulle ta över. Många av barnen fick ingen ny lärare, och slutade. Det är inte roligt att gå i pension med den ovissheten, säger Helen Lundmark, som i många år undervisat i bland annat sång och kör vid kulturskolan.
”Rätt att sluta nu”
Boel Nilsson, tidigare lärare i fiol och orkester, håller med. När hon bestämde sig för att sluta på grund av rådande situation på kulturskolan var det samma frågetecken som låg i luften – vad skulle hända med barnen som hade haft henne som lärare?
– Jag har alltid trivts med mitt arbete. Min plan var att jobba tills jag fyllde 67 år, vilket är ett par år bort, men det gick inte på grund av den pressade arbetssituationen. Jag kände att det var rätt att sluta redan nu.
Att lära sig spela instrument från grunden tar lång tid. De flesta börjar i lågstadiet, och kan fortsätta ända upp i gymnasiet. Att lärare slutar utan att ersättas innebär att vissa elever tvingas avbryta utbildningen mitt i.
– Det är mycket engagemang och många timmar det handlar om. Många vill ha instrumentundervisningen som en grund för fortsatt musicerande, men får man inte fortsätta i till exempel årskurs sju så går inte det. Det är ett svek mot barnen, säger Boel Nilsson.
– Där tycker jag att kommunen har en skyldighet – om barnen påbörjat en lång utbildning så borde de få slutföra den också, säger Tomas Östlund, som fortfarande arbetar som musiklärare på kulturskolan.
Tomas Östlund framför rader av fioler som står oanvända i skolans källare.
”Horribla arbetssituationer”
Det är inte bara lärarbristen som påverkar situationen på kulturskolan, menar lärarna. Under hösten 2018 implementerades det omdebatterade beslutet som innebär att ingen instrumentundervisning får äga rum på lektionstid, efter kommunfullmäktiges beslut. Sedan dess har lärarnas arbetsmiljö blivit drastiskt sämre, berättar Boel Nilsson och Tomas Östlund.
– Det innebär till exempel att jag en vanlig dag kan börja innan elevens lektion, för att sedan jobba över lunchen och avsluta dagen på kvällstid när skolan slutat. Det blir långa dagar, säger Tomas Östlund.
– Ibland blir det horribla arbetssituationer. Redan innan var det svårt att få ihop våra scheman, då det alltid varit kvällsjobb med till exempel orkestrar, men under hösten blev det sju resor värre, säger Boel Nilsson.
Precis som i vården handlar det om delade turer – ibland så mycket som tredelade scheman med hål under dagen.
– Ja, så är det. Det är ingen bra arbetsmiljö, men lärarna värnar så mycket om eleverna att de ställer upp och jobbar tudelade tjänster, säger Boel Nilsson.
Stukad undervisning
Alla tre vittnar om att det var länge sedan de fick nya musiklärarkollegor.
– Det här har pågått under en längre tid, framförallt sedan musikskolan bytte namn till kulturskolan, men nu har det accelererat. Och lärarna kommer bara fortsätta bli färre, många pensionsavgångar väntar, säger Boel Nilsson.
Kulturskolans nya inriktning, där 30 procent av budgeten går till undervisning i grundskolan, menar de låter bra på papper, men i verkligheten innebär det att instrumentundervisningen blir stukad.
– Vi är positiva till att det blir fler kulturyttringar, men däremot blir det väldigt fel när man ska bygga upp det med instrumentundervisningens knappa resurser och utan att tillföra mer pengar, säger Helen Lundmark.
Vad kommer det här få för konsekvenser för Skellefteås musikliv, tror ni?
– Kulturskolan har varit ett viktigt varumärke, och en av de mest framstående. Det håller man på att montera ner nu, säger Boel Nilsson.
– Och barnen som vill spela blir färre och färre, för att möjligheterna att spela och sjunga på kulturskolan har försämrats. Med den här takten kommer vi knappt ha några körer eller orkestrar kvar i framtiden. Det är bedrövligt, fortsätter Helen Lundmark.