Astrid Maya och Eva Hellerqvist är två av de som skapat lekmiljön Barnsia.
Ljudet av fågelkvitter bryts av med stämningsfull jojk och mullrande gruvsprängning. Inne på Skellefteå museum uppenbarar sig ett skogslandskap, en kåta, berg och odlingsplatser, allt i mjuka toner som bjuder in till kreativitet.
– Det har varit viktigt för oss som jobbat med detta att platsen ska uppmuntra till lek, men också berätta om vårt lokala arv. Det blir en slags lättillgänglig introduktion till bygden, både för barn men också för de som just flyttat hit, säger Astrid Maya, scenografen och idégivaren till lekutställningen Barnsia.
Allt började för fem år sedan, när Astrid Maya var relativt nyinflyttad till Skellefteå. Hon letade efter ett ställe som var lugnt, kreativt och anpassat för barn, ett ställe där vuxna och barn kunde mötas. När hon ställde frågan till Eva Hellerqvist, avdelningschef för utställningar och produktion, såddes ett frö – kunde inte den platsen skapas på Skellefteå museum?
Nu har Astrid Mayas fundering resulterat i lekmiljön Barnsia, som är en del av museets basutbud och har skapats av henne och personal på museet. På lördag öppnar den för allmänheten, och för Astrid Maya känns det overkligt att vandra omkring i miljön hon varit med och skapat.
– Det trodde jag inte när jag ställde den där frågan för flera år sedan, att det faktiskt skulle mynna ut i en museimiljö. Men det känns fantastiskt och är ingenting jag förväntade mig, inte ens i mina vildaste drömmar. I mitt arbete som scenograf är jag van att skapa sådant som rivs efter en föreställning, men nu har istället fokus varit på att det ska vara permanent, tillgängligt och säkert, säger hon.
Barnsia berättar om bygdens utveckling, som startar med Västerbottens nybyggare och det samiska arvet med kåta och trären. Sedan kommer bergen, gruvindustrin och jordbruket, som illustreras med en mjuk jordhög där de allra minsta kan plantera sina egna grönsaker gjorda i trä.
– Och sist kommer framtiden. Där har vi valt att göra klossar med speglar, för vi vet inte mycket om framtiden men vad vi vet är att barnen som ska leka här är en del av den, säger Astrid Maya.
Väggarna täcks av Anna Nordlanders penseldrag, och Sara Lidmans ord om barndom.
– Vi ville inte bara lyfta det industriella, utan också konsthistoria och naturen. Lite fördomsfullt tror man ofta att barn bara vill ha högt tempo och starka färger, men vi har istället satsat på en rofylld atmosfär där vi uppmuntrar till skärmfri tid. Här ska generationer kunna mötas, och föräldrar leka med sina barn.
Just utanför syns ett myller av barnbilder från museets arkiv, allt från studioporträtt från 1800-talet till mer nutida lekstunder. Museets fotograf Krister Hägglund har gjort urvalet.
– Vi har hängt bilderna lågt, så att även de minsta ska kunna titta på barn från andra tider, säger Krister Hägglund.